Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Det farliga i mig själv

Publicerad 2014-04-12 20:57:14 i Allmänt,

Jag har ju skrivit mest om feminismrelaterade frågor det senaste och skriver i allmänhet ganska lite om att jag är ateism. Främst för att jag ogillar att stöta mig med folk vilket man gör när religion kommer på tal.
 
Dock kom en fråga upp i det ateistiska diskussionsforum jag är med i som fick mig att tänka kring vissa saker. Frågan var, vilken religion man ansåg vara det största hotet mot mänskligheten (och man tog bland annat upp att en klar majoritet av de väpnade konflikter som finns i världen idag kan härledas till religion).
 
Detta fick mig att fundera, och låt mig börja med att säga att jag inte på något sätt ifrågasätter min egen ateism. Jag tycker fortfarande att religion är av ondo, och jag tror inte på saker som är helt osannolikt och saknar vetenskapliga belägg. Dock tror jag att om all religion försvann så skulle inte krig försvinna för det. Människor hade hittat andra anledningar att strida. Ideologier, nationalism... ja se bara vad som händer om man tycker tillräckligt mycket om olika fotbollslag.
Jag tror att allt som skapar en känsla av vi och dom är farligt. När den känslan blir så stark att man avhumaniserar de som inte tillhör den egna gruppen. När man enbart ser det som skiljer oss åt och inte det vi har gemensamt.
Och i det avseendet anser jag att även ateismen kan vara farlig. Om man slutar att sakligt kritisera religionen och övergår till att håna, förlöjliga och kanske till och med hata. Då vi glömmer att det är människor vi talar om. Det är en fin linje som man skall akta sig för att passera.
 
Och även om jag skäms över det och ogillar det hos mig själv så finns det där även i mig. Den lite överlägsna känslan av att jag vet lite bättre, har tänkt lite mer och har kommit lite längre än de religiösa. Och det är en farlig del av mig. En del av mig  jag måste hålla ögonen på och tänka på. För att sätat sig över andra människor, även i tanken, är grogrunden till något jag inte vill vara en del av.
 
Något annat som störde mig var att såpass många snabbt svarade att islam var den farligaste religionen, och då insåg jag hur djupt rotad islamofobin är och hur matade vi är med islamkritisk propaganda. För jag tycker att kristendomen är precis lika farlig. Och nu vill jag klargöra att jag inte säger att alla kristna, eller alla muslimer, är elaka demoniska människor med dold agenda eller att de alla gör ont - för tvärtom finns det många inom båda lägren som gör mycket gott och är jättefina människor - utan jag talar om religionen som stort, som en övergripande struktur. Båda religionerna har varit och är grunden för stora väpnade konflikter (både direkt men också indirekt), båda religionerna är kvinnoförtryckande och homofobiska, båda vill lägga sig i lagstiftning där de kan och utöva kontroll över andra människors liv, båda vill värva andra till sin tro... och så vidare och så vidare. Opium för folket. Något som dikterar var de skall tycka och hur de skall leva, som fråntar individen ansvar och lovar förlåtelse för synder, som hämmar kritiskt tänkande och personlig utveckling...
 
Men det är så lätt att bara se vad de andra gör och inte se sitt eget. Att se kvinnan i burka och vråla kvinnoförtryck, men rycka på axlarna åt den halvnakna poserande kvinnan på reklamskylten utan att inse att vi också förtrycker, men att vårt förtryck bara har tagit sig ett annat uttryck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela