Knyttet - kort men tjock

Jag vet, jag är lite sent ute. Jag lyckades på något sätt missa hela början på kacklet trots att sexualundervisning ligger mig så varmt om hjärtat. Och sexualitet. Och sex.

Det hela började alltså med att RFSU kom med ett enligt mig rätt fantastiskt material som sedan DN:s ledarskribent Erik Helmerson gjorde ett litet utspel kring.

 

Utan att bli alltför långrandig skulle ge vilja ge mina små tankar om detta. Och märk väl att detta som vanligt är mina spontana tankar. Jag vet att många andra bloggare spenderar mycket tid med att förbereda, analysera och ta fram källor till sina inlägg samt anstränger sig för att ta med alla aspekter och vara välformulerade medan jag bara skriver det som dyker upp i mitt huvud i just den stund jag läser om något och känner mig lite upprörd (eller exalterad, beroende på vad nyheten är). Så det kan bli som det blir, men så är det.

 

Helmersons text förvånar mig något och väcker en del frågor hos mig. Vad är det med sexualundervisningen som stör honom så? Hyser han agg gentemot RFSU? För det känns verkligen som om anstränger sig för att kritisera ett icke-problem och att han verkligen vill missförstå poängen med det hela. Han lyfter inte heller fram hur han själv skulle vilja ha det. Inte så att han är skyldig att ha en färdig alternativ handlingsplan för att få tycka till men eftersom han uppenbarligen är emot att skolan integrerar sexualundervisningen i andra ämnen så funderar jag lite på vad det är han anser att man istället skall göra. Inte ha sexualundervisning alls och låtsas att barn är oskyldiga asexuella varelser? Låta unga få sin sexualundervisning via nätet där vi vet att all världens sanning gömmer sig en googlesökning bort? Eller känner han att vi skall fortsätta med de där en eller två temadagarna om året då skolans personal skall försöka klämma in allt som har med sex och samlevnad att göra för de få elever som dök upp (eftersom temadagar är skolkningsdagar)?

 

Det SKA finnas sexualundervisning i skolan enligt lag och det är inget som RFSU har hittat på. RFSU kommer med ett förslag på hur man KAN utforma det. En text som kan inspirera alla de lärare som kliar sig i huvudet och undrar hur just de skall kunna tala sex på sina lektioner. Och om Helmerson oroar sig för den stora kunskapsbristen som råder så kan jag som tidigare sexualundervisare meddela honom att det finns absolut inget i världen som får unga att ta till sig kunskap lika mycket som om det har med sex att göra.

Faktum är att jag tror att ett stort motivationsproblem för unga inom skolan är just att de har svårt att relatera till de olika ämnena. De ser inte sambandet mellan kunskapen de skall ta till sig och deras egna liv. Så att få de gamla mossiga skolämnena att integrera sex, sexualitet, normer, relationer och annat som berör ALLA är ju bara plus. Och det är ju inte som om RFSU skapat en komplett plan för terminens alla lektioner - man kommer inte skrota undervisning om världskrigen för att bara tala sexualhistoria.

 

Och kunskap är viktig, och så även kunskap inom sex och samlevnad. För oavsett om man är homo-, hetero-, bi-, trans- eller till och med asexuell så är sex något som berör oss alla. Vi kan inte undkomma fenomenet sex och vi kan framför allt inte undkomma relationer. Oavsett om dessa två saker skulle vara något man väljer bort så påverkar det oss för det finns runt oss hela tiden. Det handlar inte bara om det vi gör utan om det vi ser, hör och tänker. Det är saker som kan ge oss mycket glädje, njutning och trevligheter men också något som kan ha negativa konsekvenser för oss som sjukdomar, oönskade graviditeter, övergrepp, oönskad ensamhet, tankar kring om man är normal, utsatthet och så mycket mer.

 

Sedan kommer Helmerson till delen om hedersvåld där han aklagar RFSU för att trivialisera detta. Nu kan jag inte göra en djup analys av detta då jag inte har tiden eller kunskapen utan jag kan bara ge min egen syn på det hela. Och min tolkning är att RFSU inte försöker trivialisera utan ge skolan ett sätt att arbeta kring detta med elever utan att alienera och skrämma bort de som verkligen behöver lyssna.

Hedersvåld är fruktansvärt och det är ett väldigt allvarligt problem som aldrig skall ignoreras. Dock är det inom skolans värld otroligt svårt att arbeta med detta eftersom man inte vet vad som döljer sig inom andra människor och i deras hem. Är det man ser tecken på den unges egen valda religion eller tecken på hedersförtryck? Om man säger ja till slöja i skolan innebär det då att man banar väg för hedersförtryck för de unga som ej vill ha slöja men som måste ha det och nu inte ens kan skylla på skolans regler? Om man säger nej till slöja kränker man då de unga som själva valt att ha slöja och vill ha det? Vem är det som har valt, vem är tvingad? Vem väljer att spendera sin fritid med sin familj, vem är tvungen att göra det?

Det enda vi i skolan har att gå på är vad eleven själv väljer att berätta för oss och om de skall välja att tala med oss så måste vi skapa ett klimat som tillåter det. Det kan ibland innebära att man behöver formulera sig annorlunda eller nästan smyga runt ämnet. Inte för att man inte vet att det är ett seriöst ämne utan för att ytterst få unga vill tala med någon som just fördömt deras familjs kultur eller kallat deras föräldrar för förtryckare. Kanske fångar man någon på det sättet men många andra går i försvar eller känner rädsla för att skolan inte kommer förstå eftersom de står så långt borta från detta.

 

Men nu svävade jag iväg lite ändå. Tycker bara att det är svårt att bemöta Eriks kritik mot RFSU då den hoppar lite från de ena till det andra och jag inte riktigt förstår exakt vad det är som stör honom så, som sagt var. Det känns som som hans ledare hade kunnat sammanfattas i meningen: "Jag tycker inte om RFSU, men jag kan inte riktigt förklara varför".

Det gör jag i alla fall. Jag tycker om RFSU.

 

Tillägg: Läste sedan detta bra blogginlägg i ämnet. Läs det med.