Ett lättsammare inlägg om film
Idag har jag även roat med mig med att fundera på vilka filmer jag tycker bäst om av alla filmer ever. Det är ju världens svåraste fråga egentligen eftersom jag älskar film och har sett hur många som helst. Men så bestämde jag mig för att försöka lista de filmer som på ett eller annat sätt berört mig mer än andra, eller som har betytt mer för mig än andra, oavsett hur bra de egentligen var. De filmer som sitter kvar i ens minne för alltid. Och några sådana filmer tänkte jag dela med mig av. Vissa är bra på riktigt, vissa är riktiga skämskuddar, och de från absolut mer än en genre.
Jag börjar med V för vendetta med Natalie Portman. En helt underbar film om att kämpa mot den makt som försöker hålla oss oupplysta i mörkret. Masken som en av huvudpersonerna bär är ju för övrigt den som numera används av nätverket Anonymous.
Remember, remember the 5th of November.
I faderns namn med Daniel Day Lewis är en av mina all-time favoriter. Baserad på den sanna historien om några irländska ungdomar som felaktigt anklagas och döms för en IRA-bombning. Så gripande och skapar så mycket känslor. I likhet med filmen Alive, som handlar om planet som störtar i Anderna, så fick filmen mig att sluka allt som fanns att läsa om de verkliga händelserna.
När jag läste filmkunskap i gymnasiet så fick vi se mycket bra film och framför allt tre av dessa har etsat sig fast i mitt minne då de berörde mig enormt. En av dem är filmen Priest om en präst i England (?) som får brottas med sin homosexuelitet och omvärldens syn på detta när det kommer ut. En annan är den spanska filmen Diaspara (sv. Spring! eng. Outrage) med Antonio Banderas som handlar om en kvinna som blir brutalt gruppvåldtagen och sedan hämnas på gärningsmännen. Slutligen den mysiga Cinema Paradiso som på något sätt handlar om både kärleken till film men också kärleken till familjen.
En helt fantastisk film är italienska La vita è bella (Livet är underbart). Jag har dock bara sett den en gång och kommer aldrig se den igen för den gör mig så känslomässigt berörd att jag mår dåligt. Den handlar om andra världskriget och hur en far får sin son att tro att koncentrationslägret är en slags lek där man kan vinna ett pris om man gör som de säger för att på så sätt mildra sonens trauma och försöka hålla honom vid liv. Får gåshud och ryser bara jag tänker på den.
För att lämna de mer djupa och svåra filmerna så är absolut Sagan om ringen-triologin filmer som påverkat mig starkt. De är så mäktiga och tog en med till en helt annan värld. Det var en upplevelse som bara kan mätas med första gången jag såg Jurassic Park, och då är Sagan om ringen tusen gången bättre.
Alien är den rysare och scifi-film som jag nog kommer ha med mig alltid också. Den var något nytt och den lyckades skapa en sådan spänning utan att ens ha speciellt mycket blod och hemska effekter. På samma sätt tycker jag inte att någon annan thriller lyckats skapa samma stämning som När lammen tystnar.
Ja, nu sitter jag med en hel lista framför mig med filmer men känner att jag nöjer mig så här så länge. Så jäkla kul att läsa är det nog inte :) Kan ju dock lämna er med en skämskudde och det är att jag nästan dagligen under en del av mina tonår brukade se komedin Brudens far och gråta då jag tänkte på att jag nog minsann aldrig skulle bli gift :)
Lustigt nog med tanke på min besatthet av scifi filmer så är det främst filmer av annan typ som etsat sig fast mest i mig... Men som sagt var... har en hel lista och där återfinns en hel del scifi.
