Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Jämlikhet, makt och våldtäkter

Publicerad 2013-10-02 12:55:32 i Allmänt,

Sanna skrev ett så bra inlägg som jag måste länka till. Redan inläggets titel fick mig att börja tänka, "Vem våldtar en jämlike?". Ingen, tror jag. För viss handlar våldtäkt om makt, anser jag, men inte om det makt man vanligtvis kanske talar om när man berör detta ämne. Jag tror inte att de flesta våldtäkter är en medveten demonstration av makt. Ingen tanke om att "ni skall jag visa vem som har makten av oss två". Däremot tror jag att det är den strukturella makten som skapar en våldtäktskultur. Den ojämlika struktur som ha gett ett kön mer makt än ett annat och som är så inmatat i oss att vissa tar det som en självklarhet.
 
I kommentarsfältet försökte jag förklara mina tankar genom att jämföra med föräldraskap, vilket kanske är en både konstig, opassande och förenklad jämförelse att göra - men häng med i min tankegång så kanske det känns klarare när vi kommit ut på andra sidan... Jag försöker alltså göra en jämförelse mellan olika typer av makt och inte en jämförelse mellan våldtäkt och barnuppfostran egentligen...
 
När min son skall sova och vägrar lägga sig i sängen, eller vi skall åka bil och han vägrar sätta sig i sin bilstol, så händer det att jag helt enkelt tillslut tar tag i honom, lyfter upp honom och placerar honom där jag vill att han skall vara (inte våldsamt eller aggressivt vill säga). Om man skall vara lite extrem för exemplets skull skulle man kunna säga att detta innebär en kränkning av hans kroppsliga integritet och att jag när jag gör så inte alls tar hänsyn till hans vilja. Detta gör jag, och de flesta föräldrar skulle jag tro, dock utan att ens reflektera över detta eftersom han är mitt barn och jag anser att i vissa lägen måste han göra som jag vill att han skall göra (för att jag vet bäst). Det är så djupt rotat i mig att jag som förälder har mer makt än mitt barn att jag inte ens reflekterarar över att det skulle gå att se på ett annat sätt. Jag anser inte att jag gör fel. Dock är det ingen medveten maktdemonstration jag sysslar med... för mig är det en självklarhet.
På samma sätt tror jag att, vissa, män kan ta sin makt som självklar. Så självklar att de inte ens reflekterar över den. De vill ha det de vill ha utan hänsyn till en annan part som vill något annat. För samhällets struktur har lärt dem att deras vilja väger tyngre än en kvinnas vilja.
Går det att fatta vad jag syftar på?
 
Något annat som fick mig att reflektera var en av kommentarerna till inlägget där en kvinna beskriver hur hon mött en man och inte själv förstått i början vad det var med just honom som fick henne att känna sig så trygg, tills hon insåg att det var för att han behandlade henne som en jämlik.
När jag tänker efter var det nog det som fick mig att fastna för min man. Känslan av att han inte såg mig som enbart kvinna utan som en person. Han såg mig inte som en annan slags varelse utan som samma typ av människa som honom själv.
Jag tror det började med en enda mening, från en kille till en tjej som satt tyst i ett hörn medan grabbarna sysslade med sitt: "Har du tråkigt?" Och plötsligt förvandlades jag från bihang vars uppskattning av aktiviteterna var oviktig till en person med en åsikt som någon ville lyssna på.
Nästan lite tragiskt, men sant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela