Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Reflektioner över saker jag läst idag

Publicerad 2013-05-13 13:13:59 i Allmänt,

Läste idag ett inlägg på Schmenus blogg, som egentligen skrevs igår, om det där med den lite undermedvetna önskan att vara snygg för att få ligga. Att även om man kämpar emot det så är det någon slags rädsla att inte vara önskvärd som gnager inom en ibland (för vissa ofta, för andra bara i svaga stunder om natten kanske).
 
Själv är jag inte sådär fixerad vid mitt yttre kan man inte säga. Jag går ofta osminkad, kan till och med handla utan att kamma håret och med samma t-shirt som jag sov i på natten (fast med byxor också då) och liknande. Jag väger lite för mycket och har varulvsben för det mesta. Dock anser jag inte mig själv vara ful. Jag är ingen modell men jag tycker om hur jag ser ut. Jag tror jag ser snäll ut och det gillar jag. Sedan kan jag ju ha bra och dåliga dagar. Vissa dagar kan jag tycka att jag är läcker som fan medan jag andra dagar kan känna mig som en vandrande geléklump av något slag.
 
Dock måste jag säga att jag inte själv förstår den där önskan man ibland har av att se bra ut just för att få ligga. För jag kan också ha den. Ibland kan tanken dyka upp Hur många skulle vilja ligga med min när jag ser ut SÅHÄR?
Vilket är så dumt på många plan. För det första vill jag ju inte ligga med någon annan än min man och har framför allt inga planer på att göra det, så varför skulle jag bry mig om ifall möjligheten fanns? För det andra säger mig min erfarenhet att du inte behöver vara snygg för att ligga. Om jag skall generalisera riktigt mycket och vara sådär lite fördomsfull så räcker det att man VILL för att få ligga som heterotjej. Som singel hade jag aldrig problem på den fronten. Problemet kan väl snarare vara att skapa initial kontakt eller att få ett varaktigt förhållande att funka och där har inte utseende så mycket med saken att göra heller (även om initial kontakt kanske i vissa fall underlättas av ett fördelaktigt yttre). Så det är skumt det där, att vi trots detta lägger så stor vikt vid att vara snygga, eller vilja vara snygga.
 
Sedan läste jag på Moralfjants blogg om hur hon har svårt att i sitt dagliga liv se en könsmaktsordning, och jag kan till viss del hålla med. Det är ju inte så att jag dagligen känner mig underlägsen eller känner att män behandlar mig som mindre värd eller liknande. Det är lätt att tro att allt är bra och som det ska, eftersom jag känner att jag har makt och status i mitt eget liv.
Det finns dock en hel del tillfällen då jag kan reagera. T.ex. tycker jag ofta att man märker det i skämt bland män. Att det skämtas mycket om kvinnor och de egenskaper man tycker hör samman med kvinnlighet. Även om det "bara är skämt" så säger det en del om underliggande strukturer.
Jag tycker också man kan märka det ibland när man läser eller hör om kvinnor som presterat på ett eller annat sätt att det lyfts fram på ett speciellt sätt. Som om att man tycker det är lite extra att en liten kvinna lyckats med något. Nästan lite nedlåtande kan det kännas.
 
Framför allt kan jag uppmärksamma det i samband med möten med banker, hantverkare, mäklare och andra personer av det slaget att de gärna initialt vänder sig till min man i första hand. Som om det är han som för vår talan på något sätt. Dock brukar detta vända ganska snabbt i de flesta fall och de börjar vända sig till mig istället eftersom det är jag som är kontrollfreak, ställer alla frågor och är mer "på" än vad han är.
 
Viktigast är väl dock att inte luras av att man inte alltid ser eller märker av en könsmaktsordning och tror att den för den sakens skull inte finns. För det första kan man inte bara se till sin egen situation utan man måste se till helheten och dessutom kan det vara svårt att lägga märke till skevheter i det system som man själv är en del av (som Moralfjant också skriver).

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela