Note to self
Just nu... när Nico, för kanske tjugonde gången denna kväll,kommer utklättrande ur tältet och sträcker sina armar mot mig för att han vill krypa upp i mitt knä en stund och "kjamas"... och allt jag vill är att slippa sitta i timme efter timme på det hårda golvet som ger mig ont i ryggen och tänka på allt jag kunde gjort istället... Just då när han kryper upp i min famn och håller om mig och viskar tyst små ord jag inte förstår... Då skall jag sluta sucka och pusta och tänka på att alltför snart kommer han vara stor och varken rymmas eller vilja vara i mitt knä längre. Istället skall jag viska tillbaka, vagga lite fram och tillbaka, lukta på hans hår och bara passa på medan jag fortfarande kan.
