Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Mysig familjetripp till IKEA... ja just det

Publicerad 2013-05-10 16:53:04 i Allmänt,

IKEA har nu öppnat i Uddevalla och har invigningsdagar med lite aktiviteter för barn och så, så vi tänkte slå två flugor i en smäll. Nico skulle få en kul utflykt och vi skulle kolla in golv. Så var det tänkt. Blev väl inte riktigt så.
Steg för steg skall jag nu gå igenom hur jag blev så utmattad att jag somnade och sov i tre timmar när vi kom hem, och hur Nico lyckades att stegvis bryta ner mitt självförtroende tills jag kände mig som världens sämsta förälder.
 
Resan började bra. Nico var glad över att komma ut ur huset. Efter ungefär halva resan började dock hans humör och dagsform ge sig till känna. Han började hänga sig åt sidan och trycka på knappar på instrumentpanelen och dra i växelspaken. Efter många vänliga och pedagogiska tillsägningar utan resultat blev det tillsägningar med väldigt arg och hög röst vilket då fick resultatet att han började gråta och sedan grät hela vägen fram i princip.
När vi kom fram skulle vi för att göra honom glad (planerat sedan innan) äta lunch på McDonalds, och det just under det besöket var han också glad.
 
Efter det skulle vi dock till Bauhaus, och där gick många saker helt fel. För det första hade de röda bojar hängande i fönstret (alltså sådana man har till båtar eller när man fiskar) och Nico trodde att detta var ballonger och fick utbrott och storgrät både på vägen in och ut för att han inte fick en sådan.
Där inne var det ganska mycket folk, som inte såg sig för. Först var det en dam som gick på honom så han ramlade in i nån kartong med grejer och slog sig så han grät. Hon stannade dock för att se hur det gick med honom men det skrämde honom bara så då grät han ännu mer. Helt förtvivlad var han och krävde att jag skulle bära runt honom. Eftersom mina armar inte pallar det i längden fick jag hämta en vagn, men den ville han inte sitta i utan köra.... utan hjälp... på folk... annars skrek han... *suck*. Då kommer en man och rusar rakt på Nico bakifrån så han kastas fram och slår pannan hårt i vagnens metallram. Denna man stannar inte ens utan bara går vidare medan Nico står tyst av chock några sekunder innan han såklart blir jätteledsen. Så då blev det mer bärande och tröstande.
 
Sedan lämnade vi då Bauhaus och Nico skrek efter ballong och fick bäras under protest till bilen medan människor tittade på oss som om vi misshandlade honom. Redan då kände jag att man kanske borde skita i IKEA och åka hem, men vi skulle ju "bara titta snabbt på golv" och hade ju ändå åkt en hel del mil för detta.
Så sagt och gjort, till IKEA.
Nico vägrade gå helt och hållet och bara jag fick bära. Bar honom till vagnarna men där bestämde han sig för att han vägrade sitta i vagn. Fick stå och vänta tills han gråtit klart och bestämt sig för att gå själv.
Inne på IKEA möts vi av uppblåsta ballonger fastsatta som dekoration, och det tog ett tag att få honom att gå vidare utan en sådan. Gick hyffsat bra att gå genom affären. Han stannade och lekte på olika lekstationer och var någorlunda nöjd förutom då  han blev livrädd för en dam med slöja (Nico är inte helförtjust i huvudbonader på andra). Sedan kom vi dock till leksaksavdelningen och där började det bli kaos. Nico ville ha muggar och tallrikar i olika färger, vilket han också skulle få, han ville dock inte acceptera att han inte kunde ta med några av de öppnade visningsexen också... och ville inte gå med på att han inte kunde få ta ett annats barns vagn som stod där. Massa skrik och gråt.
 
Efter etta behövde blöjan bytas också och det var ett rent slagsmål att genomföra det. Han tjöt som om jag försökte mörda honom och försökte hålla fast sina klädesplagg på kroppen.
Vi titta på golven i farten mot kassan och lyckades där betala medan Nico var arg för att han inte fick trycka på knapparna på betalkortautomaten.
På väg mot bilen ville han slå på alla bilar vi gick förbi och när jag sa att han inte fick det slängde han sig ner i en hög på parkeringsplatsen - det väldigt stora parkeringsplatsen med massa bilar och livlig traffikering. Fick slänga honom över axeln igen medan han skrek och alla stirrade.
 
I bilen hem somnade han, och jag också. Bar in honom när vi kom hem och sedan sov vi båda två i nästan tre timmar. Nico sover än och jag vet att jag borde väcka honom för att kunna få honom att somna ikväll, men jag orkar bara inte. Att ha honom hemma i mer än två veckor på grund av sjukdom är liksom gränsen för vad jag mäktar med. Det känns så hemskt att säga så om sitt eget barn, att man liksom inte orkar med.. men så är det. Att under så lång tid umgås med någon med så kasst humör är totalt dränerande. Vad jag än gör och säger så blir det fel, eftersom han inte tål minsta tillsägelse.
 
Jag vill ju bara att han skall få vara glad, och ha en glad mamma.
 
Vad gäller själva IKEA-besöket så fick vi i alla fall enats om att golv från dem duger bra tills vidare. Det billigaste i de rum man inte bryr sig lika mycket om, som skafferi, förråd och gästrummet, och det dyrare till vardagsrum och kök. Ett laminat med lite struktur som vi tyckte var helt ok.
 
 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2013-05-10 19:21:29

Stackars lille älsklingen och stackars er:( Golvet ser jättefint ut:)/Mamma

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela