Knyttet - kort men tjock

Innan jag fick barn så tyckte jag såklart också att det var helt fruktansvärt med människor som skadar barn. Efter Nico föddes så var dock tanken på ett barn som far illa nästan helt outhärdlig. Varje gång jag hör talas om ett barn som blivit slaget eller illa behandlat så tänker jag bara på hur det skulle kännas om någon gjort så mot Nico skapar en obeskrivlig smärta. Tanken på hur någon skulle kunna göra illa detta oskyldiga lilla barn och hur det skulle kännas i hans hjärta. Jag kan höra hans gråt inom mig, den där hemska gråten när de inte förstår... sådan gråt Nico kan gråta när han har örininflammation... då han känner smärta men inte förstår orsaken.

 

Och jag kan verkligen inte på något sätt förstå hur en människa kan göra sitt eget barn illa. Jag som får extrem ångest om jag höjt rösten för mycket, måste lyfta upp honom fast han inte vill (i trafik t.ex.) eller råkar knuffa honom av misstag. Visst kan jag bli helt tokigt arg inombords ibland när jag är riktigt trött och han vägrar sluta med att föra väsen eller klättra på mig, visst kan jag då känna blodet koka och tanken på att man bara vill slå till kan fladdra förbi... men det skulle aldrig, ALDRIG, bli mer än en snabb tanke. För jag vet att jag aldrig skulle kunna skada mitt barn, att jag aldrig skulle vilja se hans blick efteråt och jag vet att hade jag passerat den gränsen hade jag gått sönder inuti. Min son skulle fortfarande älska mig, för det hemska är just att barn älskar sina föräldrar ändå, men jag skulle aldrig kunna älska mig själv igen, aldrig förlåta.

 

Och vi är faktiskt såpass utvecklade varelser att vi har förmågan att stå emot impulsen att använda våld när vi blir arga eller frustrerade. Vi har förmågan att välja bort den instinkten, pausa och tänka ett steg längre. Vad är det som gör att någon slår sitt barn? Jag kan inte förstå. Inte det minsta slag.

 

Så det gör mig sorgsen att reklam som i inslaget nedan ens behövs, men jag tycker att det är en oerhört bra idé. En reklamposter som visar ett budskap för en vuxen (lång) som ser den men ett annat för ett barn (kort) som tittar på den. Ett hemligt budskap till ett barn att det finns hjälp att få.

 

 

Det går även att läsa mer om det här

Kanske skulle man använda sig av liknande i Sverige?

.