Hur är en man, hur är en kvinna?
Läste detta inlägg på Lady Dahmers blogg och fann det intressant då jag själv ofta funderat på detta. Vad är det människor menar när de säger saker som att de vill att "mannen skall få dem att känna sig som en riktig kvinna" eller att "jag vill ha en riktig man".... Hur är en riktig man? Och hur är en riktig kvinna?
Jag har inget behov att sättas på en tron och puttinuttas och daltas med. Jag kan öppna mina egna dörrar och dra ut mina egna stolar. Visst kan det vara trevligt att få presenter ibland, men å andra sidan är det ju trevligt att ge presenter också. Jag har inget behov av någon som tar hand om mig, för jag kan ta hand om mig själv - även om en ömsesidig känsla av att man stöttar och finns där för varandra såklart är trevligt.
Då har jag mycket hellre en jämlik relation där man ger och tar lika mycket, är på samma nivå och inte bara är par utan också vänner. För baksidan med att bli omhändertagen är ju att man gör sig själv liten, att man hamnar antingen i underläge eller ett slags upplevt överläge. Det saknas gemensam grund.
Så vad innebär det? Är jag då ingen riktig kvinna eftersom jag vill ha kontroll över mitt eget liv och känna styrkan i mig själv utan att vara beroende av någon annan? Är min man ingen riktig man eftersom vi är på samma nivå och "tar hand om" varandra och är vänner?
Såklart inte... och det önskar jag att alla kunde fatta.
