En solig dag
Efter att jag fått lämna jobbet något tidigare för att min mensvärk utvecklades till ett outhärdligt smärttillstånd som jag misstänker var en cysta som brast (ja jag får det ibland men det är inte farligt utan gör bara jävligt ont) så åkte jag hem för att ta värktabletter och vila lite. Där fick den satans Amazing Atheist kanske vatten på sin kran, men män åker nog hem ibland de med om de t.ex. får en rejäl pungspark.
Kunde ändå inte prata med elever när jag satt och pustade och kved som om jag skulle föda barn när som helst.
När värken släppt något var det dags att åka på dagisfest. Även om jag inte var i form så ville jag inte att Nico skulle behöva missa det. Alla barn med föräldrar var där och sjöng och åt glass. Jättemysigt, underbart väder och Nico var så glad att både mamma och pappa var med på dagis att han bara ville kramas hela tiden. Han passade på att leka massor även om man tydligt såg att de andra barnen lekte med varandra medan han leker själv eller med oss.
Efter en timme lockade vi honom därifrån med att han skulle få träffa sin mormor. Han blev dock hysterisk när vi kom hem och hon inte hade hunnit dit så fick gå och möta henne på vägen.
Sedan busade han med henne tills det var dags att sova och slocknade sedan på en minut. Ett exempel som jag nu tänker följa.
