När man vet att det gått lite för långt
Idag tog vi med Nico till vårdcentralen för att kolla hans hosta. Väntetid i evigheter, som vanligt (for real, skall man behöva vänta 50 min när man bokat en tid?!!). Nico spenderade tiden med att ligga på golvet och vråla att han ville till McDonalds... eller med hans ord "MaaKaa" (nästan som hans ord för macka men en annan betoning). Något han hade vrålat efter från det att vi svängde av i den korsning som åt ena hållet leder över bron och till McDonalds och åt andra hållet in mot öns centrum och vårdcentralen.
Efter läkarbesöket (som konstaterade "ja, hosta" och då vi fick hostmedicin) så tjatade han åter om det hela vägen till affären. Där kom han dock av sig då han fick en leksaksbuss och sedan blev han glad för att vi skulle hälsa på mormor och morfar.
När han lekt där någon timma så sa vi att vi skulle hem och han gick med på detta, vilket förvånade oss väldigt. En kort stund senare insåg vi att han gått med på det för att han fått för sig att vi skulle till McDonalds så då vrålade han om det hela vägen hem (hela 100 meter typ haha) och sedan höll han fast sig i bilen och vägrade komma ut för han ville åka dit. Men det fick han inte.
Nu känner jag att han kanske fått äta där lite för ofta det senaste.
Känner mig lite kass.
