Måste sport ha så många nackdelar
Jag funderar ibland på vad Nico kommer vilja syssla med för aktiviteter när han blir äldre, och inser ju att jag inte har så stor talan. Jag kan ju såklart introducera honom för så många av de alternativ jag tycker är bra som möjligt, men i slutändan är det ju trots allt han som väljer vad han tycker om att göra och inte. Vill ju inte bli en sådan där förälder som tvingar sitt barn eller förbjuder sitt barn att syssla med de som de gillar.
Personligen är jag ju ingen sportmänniska, eller snarare ingen lagsportmänniska. Jag tycker om att träna (nu, inte som ung), jag har sysslat med ridning och jag testade på en hel del olika saker som ung men det föll alltid på att jag tyckte att det var jobbigt i grupp.
Jag ser ju att det finns många olika fördelar med att hålla på med lagsport. Man rör på sig och har kul (förhoppningsvis), man lär sig samarbeta och får ta del av en gemenskap and so on. Dock har jag en inte helt positiv bild av lagsport (ok det var en underdrift, jag har en ganska negativ syn på det hela). I mina ögon tycks det vara en miljö där man för att få vara med i gemenskapen tvingas bli som alla andra, typ död fisk, och där det frodas en intolerans för de som är olika och utanför. Alltså ett typiskt vi och dom-tänk. Jag tänker också att det är där i omklädningsrummen som macho-idealet sprids och värderingar som jag ogillar sprids, könsrollsstereotyperna frodas. Så inom mig har jag ju en röst som vrålar att Nico iiiiinte skall hålla på med sådant.
Försöker ju intala mig själv att det är fördomar jag har och att inte alla idrottsklubbar är sådana, och att det är individuellt hur man påverkas. Och det är det ju såklart. Min pappa höll på med fotboll som ung och han är en hyvens persons, så man blir ju inte en neandertalare bara sådär automatiskt genom att sparka på en boll i grupp. Men det finns trots allt saker som frodas i denna typer av organisationer som man inte kan bortse från eftersom man påminns om det hela tiden. Som i denna artikel. (Bilden lånad från Lady Dahmers blogg)
Och det som stör mig mest är inte det att det över huvudtaget förekommer, för idioter lär det finnas överallt, utan det att man alltid kommer med ursäkter och tillåter sådana här övertramp när det sker inom sportens värld. Man har sånt jävla överseende och hur olämpliga, kvinnoförnedrande, sexistiska, rasistiska eller homofobiska saker man än säger eller gör så räcker det tydligen med att man säger "det var ju kanske lite dumt, men han ångrar sig". Men hallå, även om han nu ångrar sig (vilket han säkert gör eftersom det avslöjades i media) så har han ju uppenbarligen detta synsett eftersom han använde sig av dessa liknelser. Han tyckte ju uppenbarligen att det var ok stereotyper att sprida.
Nu vill han ju försvara sig med att "de kvinnliga egenskaperna inte måste uppfattas som enbart negativt"... eeh ok, inte enbart. Men om vi skall vara riktigt, riktigt överseende och dra ett streck över det där att han skrev att det var negativt att "vara en kvinna" så kvarstår faktum att det han ansåg vara "kvinnliga egenskaper" var att vika ner sig och gnälla. Är det ett budskap man vill sprida?
Då tycker jag att hans chefer och ledare inom sport överlag kan ta till sig av denne mans budskap om vad som är positivt beteende. Då tycker jag att "de skall vara som en man" och ta ansvar. Låt inte sådan här skit upprepas gång, på gång, på gång.
För om de verkligen tog ansvar och rensade skiten ur leden så kanske jag inte hade behövt känna ångest vid tanken på att min unge en dag kanske vill syssla med denna typ av lagsport.
