Kommunikation
För er som har barn som pratar så inser jag att det kanske verkar fånigt när jag blir lycklig över minsta kommunikation med Nico, när andra barn i hans ålder pratar i meningar och kan berätta massor av saker. Men alla är ju olika och de framsteg han gör blir jag så glad över.
Nu kan vi till exempel sitta och måla tillsammans och antingen säger han saker jag skall måla eller så målar jag saker och så får han gissa vad det är. Trots mina bristande talanger när det kommer till att teckna så kunde han idag gissa både Buzz, Woody och Pippi bland annat.
Han förstår också mer nu vilket gör att man kan resonera med honom på ett annat sätt. Vi skulle till affären förut och när vi kom till bilen insåg jag att bilnyckeln var kvar inne. Bara för ett tag sedan skulle han blivit tokig av att gå in igen då han hade trott att jag ångrat mig och vi inte skulle åka. Nu kunde jag förklara att jag glömt nyckeln och då var det inga problem.
När vi var i affären ville han också ha ett stort block och massa pennor men när jag sa att han kunde få ett litet block och en liten förpackning pennor så gick han med på ett byte.
Det är egentligen bara i två situationer som han blir riktigt upprörd nu för tiden. Det ena är när han inte förstår ett visst spel eller så på dator eller telefon och är för otålig för att låta oss visa. Det andra är när han vill att vi skall komma (= en gång var femte minut hela dagen) och man säger att han får vänta lite. Jag tror det främst är eftersom han inte kan berätta vad han vill utan måste visa, och när vi då inte kommer med så blir han frustrerad över att han inte kan få fram vad det rör sig om.
Han har i alla fall inte visat det minsta tecken på magsjuka på hela dagen utan varit pigg, glad och ätit massor. Så imorgon får vi nog ut och promenera om han inte skall få lappsjuka.
