Det där med Janne
Janne Josefsson gjorde ju bort sig lite, igen. Eller, gjorde bort sig är kanske inte rätt uttryck. Enligt vissa betedde han sig som ett svin. Jag var ju inte där så vad fan vet jag egentligen.
Om det hela kan ni läsa mer om på Maria Svelands hemsida här (hon var den som blev utsatt) och även läsa reflektioner om det på Lady Dahmers sida här och Hanapees sida här. Vad Jannes åsikt om det hela står att läsa här.
Jag är en sådan feminist som aldrig kommer backa från min syn på mig själv som feminist men som nog skulle ogillas av en hel del andra feminister (även av Maria Sveland skulle jag gissa). Detta eftersom jag sällan nöjer mig med att se en sida av saken, och inte tycker om "vi mot dom"-tänk som det så gärna blir (intressanta tankar om dett kan man läsa på bland annat bloggen Mina Sanna ord, här). Jag analyserar fram och tillbaka, vill ha med alla aspekter och kan slutligen sällan sammanställa en helt klar åsikt då världen inte är svart eller vit i speciellt många fall.
Även om jag älskar Lady Dahmer och Hanapee så kan jag tycka att de, och många andra, gör det lite enkelt för sig själva genom att enbart gå på Svelands liinje och avfärda Janne som ett gubbslem. Nej, nu försvarar jag inte Janne, men jag tycker att han i botten hade en poäng som han framförde på ett något "gubbslemmigt" sätt. Skulle jag fatta mig kort så skulle det bli att jag tycker att de båda har fel. Men så kort skall jag dock inte fatta mig.
Om jag börjar med Janne Josefsson så är han en journalist som jag brukade ha stor respekt för, men den har tappats lite allt eftersom som åren gått. Janne (inte för att jag känner honom utan för att i Sverige får man säga du, typ) är en väldigt duktig journalist som gjort mycket bra genom åren och som fortfarande gör bra saker. Dock kan hans arbete ofta spegla lite väl mycket vad han själv tycker så till den grad att jag ibland anser att han inte alls är objektiv utan väljer bort en del av sanningen för att hans reportage bättre skall spegla det han redan från början ansåg. Han använder ofta tekniker som får det att framstå som att personer "vägrar svara" när de egentligen bara följer lagen - och då syftar jag på när han intervjuar t.ex. socialarbetare.
Och även om jag inte tror att Janne är en "kvinnohatare", vad det nu är, så tycks han ändå ha en tendens att irritera sig på och vilja trycka ner kvinnor som syns och hörs mycket. För något år sedan var det ju Ebba von Sydow som han oprovocerat mobbade ut i en panel och denna gången var det alltså Maria Sveland.
Det som upprör mig är alltså inte det han ville ifrågsätta och skapa debatt kring utan sättet han gjorde det på. Jag anser inte att det hör till god debattöranda eller känns professionellt att genom härskartekniker försöka trycka ner och förlöjliga någon annan. Att så aggressivt uttrycka sig genom termer som "odemokratisk" och "fascistisk feminism" skapar inte öppningen till en saklig debatt utan enbart splittring. Hans agerande gör att man inte ser en man med grundad kritik utan ett personligt påhopp. Han borde veta bättre.
Sedan tycker jag inte att det är oproblematiskt att säga att detta påhopp nödvändigtvis hade med Svelands kön att göra. Säger inte heller att det inte hade det. Visst är det så att en kvinna som tar plats och hörs mycket provocerar mer, och speciellt män, än en man i samma position. Och visst är det så att män ofta använder just härskartekniker som förminskande och förlöjligande för att tysta kvinnor. Dock har jag ju vid otaliga tillfällen sett Janne använda exakt samma teknik mot andra män. Så kanske är han kvinnomobbare utan en mobbare i allmänhet?
Sedan har vi då Maria Sveland, från och med nu kallad enbart Maria. En duktig skribent som tar upp viktiga saker och gör mycket bra. Dock håller jag inte med henne heller. Då menar jag inte hennes agerande i just detta sammanhang, där jag anser henne vara utsatt, utan jag menar att jag förstår de saker som Janne ville ifrågasätta och kritisera.
Visst anser jag en som privatperson har rätt att säga nej till att debattera i vissa sammanhang, men i ett demokratiskt samhälle så anser jag att man inte kan sätta vissa ämnen som fria från debatt. Jag är medveten om de som anser att debatt kring vissa frågor kan öka stödet för de åsikter man såg som "oönskade", men i många fall tycker jag att det handlar om att de som debatterar är för dåliga på att tala för sin sak. Att de är alltför säkra på att de har rätt och "det bara är så" och därför inte har bemödat sig med att underbygga med fakta eller kunna berätta grunden till sina åsikter. Om man t.ex. tar vissa debatter med Jimmy Åkesson så förstår jag att han får fler anhängare. Inte för att han har rätt, men för att de andra inte har vettiga svar på hans argument. I många fall försöker man istället tysta eller förlöjliga (vilket skapar samma effekt som Janne fick nu, man blir förbannad).
Maria tar bland annat upp att feminister skall slippa svara på dumma argument som att män också blir misshandlade av kvinnor. Jag tycker inte att detta är ett dumt argument. Visst är det så att det kanske inte hör till saken beroende på vad som debatteras eftersom det ena handlar om våld och makt (som alltid är fel det också) medan det andra handlar om en del av en större maktstruktur. Men för att kunna gå vidare i en debatt och föra fram ett budskap måste man kunna bemöta även det som man anser inte hör till saken, förklara varför på ett tydligt sätt och inte avfärda alla de man inte anser förstår. Då stöter man ju bara bort människor och skapar klyftor. Man behöver inte välja sida, bara bry som om ett kön eller ett typ av bekymmer och man behöver faktiskt inte förneka eller förminska det män utsätts för bara för att man vill lyfta det som kvinnor utsätts för.
Visst är det så att alla inte kan kämpa för alla, dvs. man har rätt att inrikta sig på en viss problematik, men då kan man förklara det och inte låtsas som att inga andra problem finns i världen. Man kan också försöka förklara att de flesta av de orättvisor män anser sig utsättas för är orsakat av samma skeva samhälle som förtrycker kvinnor, och att vi tillsammans kan kämpa för att förändra. Vi behöver inte strida mot varandra.
Nu har jag inte läst Marias bok men har läst denna reflektion kring boken. Nu är ju det en enda persons åsikter så jag kan ju inte avgöra om detta är en korrekt uppfattning om boken, men jag kan tänka mig att det i alla fall har korn av sanning om jag jämför med saker jag hört Maria säga/skriva i andra sammanhang. Och det är vissa saker jag ogillar. På samma sätt som jag hatar människor som kallar andra människor rasister om de säger att invandrarpolitiken bör ses över så hatar jag när människor försöker lägga munkavel på andra genom att sätta negativa epitet på de som vill kritiskt granska. Inget bör vara fritt från gransning och ifrågasättande. Man är inte antifeminist för att man kritiserar något inom ROKS eller har åsikter om viss genusforskning eller en viss kvinna.
Visst kan jag absolut hålla med om att viss granskning egentligen inte alls är kritisk granskning utan bara försök att lägga fokus på fel saker, smutskasta eller just förminska, men att gå så långt att man tror att alla som inte är med mig gällande allt är emot mig är inget bra ställningstagande. Inte enligt mig i alla fall.
Ja nu blev detta lite långt, och inte helt "färdigtänkt". Som sagt var har jag problem med att strukturera mina tankar så sammanhängande att de kan skapa en text som går att hänga med i. Och även om det blev lite långt så är det ändå förkortat på många sätt och jag hade kunnat utveckla vissa tankar mer för att undvika missförstånd, men jag orkar helt enkelt inte det nu. Är ju trots allt inte så många som läser min blogg, så de flesta bryr sig nog inte om detta ändå. Men har ni några tankar så dela gärna med er. Jag kan ju ha fel, det händer, även om det är ytterst sällan :)
