Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Ett provocerande plagg

Publicerad 2013-06-01 21:40:25 i Allmänt,

Jag kan inte förstå hur ett plagg som klänning kan provocera människor så mycket.
 
En internetvän jag lärt känna via en mammagrupp berättade idag om hur hennes son som är i treårsåldern hade önskat sig en klänning. Hon hade då köpt en som han sedan stolt hade på sig (för vem känner sig inte lite extra fin i klänning liksom?). När hon berättade om detta för människor i sin omgivning så har hon mötts av kritik från alla möjliga håll. Människor som tycker att hon är en dålig mamma och att hennes son kommer bli könsförvirrad och antagligen homosexuell.
 
Jag blir helt stum, förvirrad, uppgiven och framför allt besviken när jag hör detta. Det är 2013 och det finns de som tror att man blir homo av klänning?! Det är 2013 och det finns det som tycker att det vore något fel och hemskt om detta barn blev homo (beroende på klänning eller ej)?!
Då undrar jag lite.. på den tiden då det normala var att man hade klänning på både små pojkar och små flickor (inte så jäkla längesedan..), blev det någon slags homoepedemi då? I Scottland där man bär kilt.... är de extra könsförvirrade där? Det årtionde då kvinnor började bära byxor, förvandlades då många av dem till lesbiska?
Seriöst - finns det några som på allvar tror att en bit tyg påverkar någons sexualitet? Att en tröja modell lång gör att man plötsligt blir sugen på samma kön trots att man tidigare i sin korta tröja inte var det? Var går gränsen då? Exakt hur lång för tröjan vara innan den blir farligt lik en klänning och homosirenen börjar tjuta?
 
Men det allra värsta är väl alla de barn som faktiskt är homosexuella och växer upp med föräldrar som tänker så? Föräldrar som är RÄDDA att deras barn skall vara/bli/förvandlas till homosexuella. Som inte baa kan känna att - skit samma vilket kön mitt barn kommer att älska som vuxen för jag älskar min unge oavsett vad - för det är helt jävla oviktigt om man är homo/hetero/bi/transa/whatever bara man är en bra människa och mår bra.
 
Om Nico hade velat ha en klänning så hade han fått en klänning. Och jag hade inte oroat mig ett endaste dugg för att han skulle bli homosexuell. Dels eftersom det knappast hänger på kläderna vilken sexualitet man föds med (ja, för hur många av er valde att bli hetero, eller blev ni hetero för att era föräldrar satte på er rätt kläder?) och dels eftersom jag skiter fullständigt i om han är homo eller hetero. Jag vill att min son skall bli lycklig och må bra. Punkt.
 
Och jag är så glad för lilla A att han har så underbara föräldrar som också inser det. Att han stolt kan få ha sin luftiga härliga sommarklänning att känna sig fin i. Att han vet att hans föräldrar älskar och stöttar honom vad som än händer. Att han är accepterad som han är, utan förbehåll och utan rädsla eller oro att han skall bli fel.
Fler föräldrar borde tänka som de... då hade världen varit så mycket trevligare.
<3
 
Fotot taget av någon av föräldrarna. Då jag inte vet om de vill ha sina namn publicerade i bloggen så skriver jag inte mer än så for now.

Kommentarer

Postat av: Emma

Publicerad 2013-06-01 23:28:06

Jättefin klänning! 😊
Vincent har också haft klänning när han var yngre och frågade efter det, riktigt tjusig princessklänning. Både Vincent och Felix gillar halsband och nagellack så det har de när de önskar.

Svar: Härligt :)
Knyttet

Postat av: Anonym

Publicerad 2013-06-01 23:56:12

Underbart, klart pojken ska ha klänning om han vill det! /Monne

Svar: :)
Knyttet

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela