Vems liv är värt mest?
Kanske ligger det i människans natur att vilja göra saker svart-vita, enkla, lättöverskådliga. För visst vore det skönt om alla frågor hade ett enkelt och alldeles rätt svar. Men det är ju inte så. Och i många fall ställs två negativa alternativ mot varandra. Ibland måste man välja mellan pest eller kolera. Och det blir inte mindre så bara för att vi låtsas att det inte är så.
Ibland ställs rättigheter mot varandra. Ibland ställs liv mot varandra.
En kvinna blir med barn och vill inte ha det barnet. Hennes rättighet till det liv hon vill ha ställs mot det ofödda barnets liv (eller vi kan kalla det foster om det känns mer bevkämt så).
En flerbarnsmamma blir med barn och får veta att barnet hon bär på lider av funktionshinder som kommer kräva extremt mycket omsorg. Hon tvingas välja mellan rätten till att hennes och hennes nuvarande barns liv blir som de hade tänkt sig och det ofödda barnets liv (ja jag gillar inte ordet foster).
Ett djurförsök som kan leda till att bota svåra sjukdomar men i processen dit kommer ta död på försöksdjur. Djurs liv kontra människors liv.
Vi måste alla fatta beslut i våra liv. Vi utgår oftast från oss själva och de som står oss nära, vad som blir bäst för oss - och det är inget fel med det. Men vi kan inte räkna med att alla beslut är lätta att fatta, eller att vi har någon rättighet som säger att de där besluten skall vara lätta.
Vi har enligt mig en skyldighet till självrannsakan, eftertanke och skall kunna motivera besluten vi fattar - inte för någon annan men för oss själva. Det är när vi försöker förenkla och förkasta andra perspektiv som vi är farligt ute. Och framför allt måste man våga/orka/kunna se att det finns andra människor med andra åsikter, andra erfarenheter och andra behov.
