Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Kritik är viktigt

Publicerad 2013-07-06 12:29:45 i Allmänt,

Eftersom det ändå inte så enormt många som läser min blogg så kan jag ju fortsätta skriva saker som kan förarga. Om många hade läst kanske jag inte hade vågat eftersom jag lätt tar illa vid mig om folk blir förbannade och går till personagrepp, samt att jag alltid blir skitledsen om människor missuppfattar det jag säger/skriver.
 
Jag är som sagt var feminist. Jag tycker att feminismen är oerhört viktig. Jag tycker också att det finns otroligt många kunniga, engagerade, kloka och vältaliga feminister som gör ett jättebra och jätteviktigt arbete.

Med det sagt så anser jag att det finns vissa aspekter inom den "feministiska rörelsen" som går att kritisera (vill dock tillägga att det är svårt att tala om feminismen som en rörelse eftersom den består av så många olika grupperingar som ryms under samma paraply). Den största kritiken är kanske att en hel del feminster tycks anse att feminism inte får kritiseras - alls. Att om vid minsta antydan till kritik är mot feminismen eller någon slags kvinnohatare. Visst finns det sådan kritik också, som enbart är förklädd anti-feminism eller kritik som baseras på okunskap, men man kan inte bara slå bort all kritik. Brist på kritik är enligt mig rent av farligt. Om man inte vågar granska sig själva så underminerar man sig själva och banar väg för en slags åsiktskorruption inom gruppen samt öppnar upp för omgivningen att sluta ta en på allvar.
 
En aspekt inom feminismen som jag själv har svårt för är att man inom vissa områden gärna analyserar på djupet (vilket är bra) men att man inom andra områden gärna förenklar och tar saker för givet utan att problematisera. Jag är väldigt forskningsinriktad och tycker att man måste kunna problematisera även om det innebär att man kanske inte får exakt det resultat man från början ville ha - och även om det innebär att svaren blir motstridiga eller mer komplexa.
 
För att ta ett exempel så använder jag mig av ett citat från Kielos bok “Våldtäkt och romantik”. Detta eftersom detta är ett väldigt vanligt sätt att beskriva kvinnomisshandel inom feminismen:
 
“När han misshandlar henne är det inte ett uttryck för att han är långtidsarbetslös och har tagit några öl för mycket. Inte heller ett uttryck för att hon provocerade honom när hon bittert mumlade om att han var lat och oduglig. Det är politik. Det är politik eftersom den logik som får honom att ta ut sin besvikelse och ilska på den kvinnokropp som han säger sig älska är politisk. Samma logik som får henne att acceptera det hela som ett uttryck för kärlek. (…) En logisk konsekvens av att kvinnor över hela världen anses vara mindre värda än män. Det är inte du, det är systemet.”


Nu är det riktigt, riktigt viktigt att alla förstår att jag INTE säger att det inte är ett strukturellt problem. Det ÄR ett strukturellt problem. Det ÄR ett problem inom systemet. Det ÄR ett problem som har väldigt mycket att göra med patrialkala strukturer och kvinnosyn. För det är ett faktum att kvinnan genom historien har haft en lägre status, har setts som en ägodel som man kan göra vad man vill med. Och det är ett faktum att män lärt sig att hantera frustration och ilska genom våld. Det ÄR också absolut sant, naturligtvis, att det aldrig är en misshandlad kvinnas fel att hon blir misshandlad och att hon inte heller kan lösa situationen på annat sätt än att lämna denne man - för det är inte hennes fel och det är inte synd om honom.

MEN... det är inte bara så enkelt. Jag anser att man inte kan ta bort den mänskliga faktorn eller andra förklaringsmodeller helt. Jag tror att det aldrig är så enkelt att det finns bara EN förklaring utan det är ofta en kombination av flera. Och framför allt så är det ju så att även om det är ett strukturellt problem inom systemet som är förklaringen som det hela bottnar i så påverkar ju detta system oss alla på individnivå tillsammans med massa andra faktorer som påverkar oss och gör oss till vi är. Det vill säga en frustrerad, arbetslös och full man slår sin partner - medan en annan frusterad, arbetslös och full man aldrig skulle komma på tanken att göra det.

Dessutom är det ju så att om man fastnar i enbart den förklaringsmodellen så får man stora problem när man plötsligt skall förklara att man kan se samma problem med våld i nära relationer (om än inte i samma omfattning och oftast inte med dödlig utgång) när det är kvinnan som är den som slår och mannen är den som är offer. Jag vet att vissa då gärna tar till "ursäkten" att det är den förtryckta kvinnans sätt att ta tillbaka kontrollen eller liknande, men den förklaringen tycker jag är feg och väldigt lättvindig och om man tittar närmare på fenomenet (jag har personligen skrivit en magistuppsats på universitetet i ämnet) så ser man samma mönster med en undergiven och kontrollerad partner som blir fånge i en relation på grund av att man använder kärlek som ursäkt, bara det att könen bytt plats. Det måste alltså finnas ytterligare en eller flera förklaringar. Dock tror jag att det våld som har dödliga (eller nästintill) konsekvenser då män av svartsjuka dödar kvinnor är mycket mer kopplat till just det strukturella och synen på kvinnan som en ägodel, men det är enbart min egen tanke och inget jag kan koppla till något vetenskapligt.

Att använda enbart den strukturella förklaringsmodellen innebär också stora problem när man skall titta på våld i nära relationer när det kommer till samkönade relationer, speciellt i de fall där båda parterna är kvinnor. Och där tycker jag att man verkar ha löst problemet genom att helt enkelt ignorera det faktum att det förekommer och inte alls forska inom ämnet i någon större omfattning (dock skall jag inte skylla detta på feminismen då forskning inom ämnen som rör HBTQ i allmänhet är tragiskt begränsad).

Nu kanske någon tycker att jag gör feminismen en otjänst genom att skriva allt detta. Att jag kanske trots allt är ute efter att förstöra, smutskasta och bana väg för hatare - men det är inte mitt syfte. Mitt syfte är att få fram att kritik är viktigt. För om man verkligen vill få fram förklaringsmodeller, strategier och förändring - om man på riktigt vill göra skillnad - så måste man göra saker komplicerat, man måste ta in alla möjliga perspektiv, man måste problematisera och man måste kritisera. För det är så vi går framåt.

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela