Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Varför jag tycker att det är viktigt att inkludera män...

Publicerad 2013-12-31 10:33:24 i Allmänt,

Jag vet att just denna punkten är en punkt där jag ibland skiljer mig från andra feminister. Inte så att jag är ensam om min åsikt, men det finns de som tycker annorlunda. Och det är inte så att jag egentligen tycker att de som är av en annan åsikt har fel - för jag förstår hur de tänker.
När man lyfter fram män som gjort bra saker i feministisk anda så känner många feminister att de man borde lyfta fram är kvinnorna eftersom männen är dem som fokus ligger på i alla andra lägen i samhället i stort. Det kan då kännas lite tröttsamt om männen är de som skall lyftas även i feministiska kretsar. Jag tror också att det finns en rädsla, kan vara helt ute och cykla här, att om man tar in för mycket män i den feministiska rörelsen så kommer "de ta över" eller ta för stor plats - vilket i så fall skulle vara en helt rationell rädsla eftersom det är så det ser ut överallt i samhället. Som feminist kan man också vara lite trött på "vita kränka män" som vill lägga fokus på sin egen olycka... ofta på samma nivå som man hamnar på i "chokladbolls-diskussioner" där människor börjar jämföra det strukturella förtrycket av mörkhyade i USA med att de själva mobbades i skolan. Det finns alltså en risk att det hela blir väldigt spretigt. Och nu avser jag alltså inte att säga att ALLA män beter sig på detta sätt, utan jag generaliserar och spekulerar.
 
Men ibland kan jag känna att den feministiska kampen skulle gynnas av att män kände sig mer välkomna och inkluderade. Absolut inte för att vi skulle ha någon slags skyldighet att inkludera - med tanke på alla beslut som fattats i små bastuklubbar så är kvinnor berättigade att ha sitt eget de också. Dock är den feministiska kampen något som skulle gynna även dem ( i vissa avseenden), vilket jag tycker är viktigt att de förstår för att minska motståndet och för att det skall ske en ordentlig förändring så krävs ju faktiskt ett nytt tänk även hos män. Och då jag ofta i mina stödsamtal på jobbet säger meningen "man kan förändra sig själv men man kan inte förändra andra" - så behövs att männen själva vill förändra sitt sätt att tänka. Och det vill de ju inte så länge många bär på fördomen att feminister hatar män och vill dem alla ont (även om väldigt väldigt många män såklart vet att så inte är fallet).
 
Framför allt tror jag att det är så att människor är ganska lika hundar. Nej nu sa jag för guds skull inte att män är djur :) Det jag menar är att nästan alla människor fungerar lite som hundar på det sättet att vi motiveras genom beröm och belöning. Om vi tror att vad vi än gör så är det fel så blir vi inte sugna alls, men får vi höra ett "bra jobbat" ibland så kämpar vi lite till. Nu kan ju detta tolkas som väldigt nedlåtande, som om jag ser på män som små barn - så är det inte - jag är möjligtvis nedlåtande mot hela mänskligheten för jag tror att alla, både män och kvinnor, fungerar på detta sätt. Det kan också låta aningens manipulativt vilket är en egenskap som många ser som negativ och ofta tillskriver just kvinnor. För min del anser jag att det är en bra egenskap i många lägen och framför allt tror jag att lika många män som kvinnor besitter den då det nästan är ett måste att vara lite manipulativ om man skall komma långt här i världen, och man kan ju se vilket kön de flesta makthavare har.
 
Nu känns det som om det skulle vara dags att få till ett bra avslut på detta, men det har jag inte. Jag kan fortfarande inte enas med mig själv om jag har en valid point här eller om jag har en slags naiv förhoppning som undermedvetet enbart baseras på att jag vill kunna ha min man och min son med mig på barrikaderna...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela