Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Den elitiska feminismen?

Publicerad 2013-12-31 10:56:31 i Allmänt,

Fanny skrev idag ett inlägg om synen på feminismen som elitistisk som jag tyckte var mycket intressant. Det fick mig att fundera lite på vad med feminismen det är som tycks skrämma eller irritera vissa kvinnor så mycket. För jag kan ju förstå att män kan känna så med tanke på att de ändå på något sätt har en maktposition att skydda. Men varför kvinnorna?
 
Min tanke kring detta är fortfarande helt ny så det kan bli aningens ostrukturerad men vad jag tänker är detta. Vägen in i feminismen och det feministiska tänket är som en lång process. Det börjar ofta med ett frö, känsla, om att allt inte känns ok här i världen. Detta leder eventuellt fram till att man börjar nosa på feminismen och kanske till och med börjar kalla sig feminist. I detta läge kanske man börjar läsa bloggar/artiklar/böcker skrivna av feminister och det är då den där rädslan eller irritationen kan infinna sig. För att man inte befinner sig på samma nivå av insikt och analys ännu. Och nu menar jag verkligen inte detta som att jag kallar andra människor för korkade eller obildade eller så, utan jag talar från min egen erfarenhet.
 
När jag t.ex. började läsa Fannys blogg så förstod jag ingenting. Och eftersom jag inte förstod det hon skrev så tyckte jag att hon var extrem. Sedan fortsatte jag i min process, läste mer, fick fler erfarenheter, snappade upp kunskap, kunde börja analysera på ett annat sätt... och plötsligt förstod jag vad hon skrev och det kändes inte alls så extremt längre utan oftast ganska självklart (håller såklart inte alltid med om allt, men jag håller inte med någon människa om allt). Det är lite som när Neo får pillret i The Matrix - man kan plöstligt se världen på ett nytt sätt - men man får små piller ett i taget, och världen öppnar sig lite mer pö om pö. Men man måste gå igenom processen i sin egen takt för om någon innan man ens hunnit få det första pillret berättar att det finns en dold värld ynder ytan så tror man bara att de är galna.
 
Och med tanke på att vi kvinnor ofta fostras in i att vi skall vara duktiga så tror jag att detta skrämmer och irriterar oss. Vi vill ha beröm, klappar på huvudet och massa medhåll och applåder. Vi vill absolut inte höra att vi har haft fel, gjort fel, tänkt fel. Särskilt känsligt är det om man som förälder skall få höra att man kanske haft fel - för modern är som kvinnan i kvadrat = måste absolut vara duktig!
Och detta är en tanke jag alltid försöker ha med mig nu när jag läser andras texter. Om jag börjar känna den där irritationen så tar jag genast och reder ut om det är så att jag blir irriterad för att jag inte förstår eller om det är så att personen faktiskt är ett stolpskott (händer ju det med). Om jag inte förstår så försöker jag fråga, ta reda på mer, så att jag kan bilda mig en egen åsikt. För det är en process och jag får tänka nytt allt som oftast fortfarande, jag vet inte allt, jag förändrar mina åsikter när ny kunskap tillkommer och jag kommer fortsätta att hamna i lägen där jag känner mig urkorkad och diskussionerna flyger över huvudet på mig. Men det är så det är.
 
Att feminismen ibland känns elitistisk tror jag beror på detta, samt att man har förväntningen att det skall vara en homogen grupp där alla tycker samma när feminismen egentligen är en ganska spretig grupp av människor med olika inriktning, olika visioner, olika ålder och erfarenheter, olika utbildningsnivå, olika kunskap osv. Jag var på väg att skriva att alla inte är på samma nivå men det blir fel för då låter det som om jag värderar en del som bättre och en del som sämre och det är inte det jag menar, men kanske kan man säga att alla inte befinner sig på samma ruta och aldrig kommer göra detta.
 
Men läs Fannys inlägg, hon skriver inte lika rörigt som jag gör :) Vill dock avsluta med att klargöra att det jag menade INTE var ayy varje gång du känner att någon är extrem eller dum i huvudet så beror det på att du inte förstått (det hade ju varit väldigt nedlåtande) - för ibland är det kanske helt enkelt så att personen är extrem, har fel eller är ett praktpucko - men att det är viktigt att inte avfärda det man inte riktigt förstår eller håller med om innan man ens gett det ett försök att förstå och analysera vad de där känslorna av irritation kommer ifrån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela