Dagen som sprang förbi
Idag var en dag som liksom bara försvann. Poff så var det kväll och inte hann jag med allt jag hade tänkt men hann med en hel del i alla fall.
Nico spenderade en del av förmiddagen hos sin mormor så jag passade på att måla klart fönster i vardagsrummet. Sedan hämtade jag hem dem båda och på den korta bilfärden insåg jag att jag inte ville ut och köra bil mer den dagen. Snö, en hel del snö, och jag tycker verkligen inte om snö. Blev ingen snölek för Nicos del heller eftersom vi lämnat både overall och de fodrade regnbyxorna på dagis så han hade noll lämpliga ytterkläder hemma. Han passade dock på att äta en hel del snö till och från bilen.
Så mamma var med oss och hjälpa till att ha koll på Nico medan vi (mest Hampus - nästan bara Hampus) släpade in garderoberna som skulle monteras i sovrumshallen. Sedan var det ihopbygge av dessa. Nico passade på att leka att garderoben var en hiss innan hyllorna kom på plats. Fantasi har han i alla fall ;)
När det var klart så diskade jag och lagade mat. Medan jag gjorde det så höll Nico sin pappa sällskap medan han monterade isär något slags mätinstrument eller liknande. han gör sådant min man, monterar isär saker för att se hur de ser ut inuti. Nico blev dock väldigt upprörd när Hampus monterade ihop det hela och hojtade om att morfar var där inne. Inte förrän efteråt insåg Hampus att det skrammlade om man skakade mätinstrumentet och en av Nicos Bamsefigurer (Brumma, men enligt Nico "morfar") saknades.
Under protest åt Nicos sedan middag tillsammans med oss. Överlag har hans humör gått ganska mycket upp och ner idag... och det har väl vårt med. Glad och busig tills man säger ifrån, han inte lyssnar, man blir arg och han blir ledsen... Känns som känslomässig berg-och dalbana hela dagarna.
Efter middagen så röjde jag det sista i skafferiet medan Hampus fixade elen i vardagsrummet, och jag hade tänkt att börja rensa i gå-in-gardroben men så tittade jag på klockan och det var då jag insåg att dagen bara försvunnit iväg. Klockan var en timme efter Nicos läggdags och jag fick stressat försöka få honom i säng. Vilket han såklart inte ville. Efter att ha använt sin Pippi-docka för att skälla ut mig och be mig "gå hem" så använde han sin fot som en telefon, sjöng lite och höll på innan han slutligen bad om att få hålla mig i handen och somnade.
Efter det var det lite jobbmail som skulle skötas och nu är det typ snart dags att sova. Borde egentligen tömma bilen på alla saker jag hämtade hos min bror igår men jag får göra det imorgon för nu har jag ingen ork kvar i kroppen... och det är mörkt ute... och slaskigt... och jag har inga vinterskor.
Jag tror vi kommer hinna förresten... jag tror att vardagsrum och kök skall hinna bli klara innan jul. Kanske inte kökskaklet, men allt annat i alla fall.
