Knyttet - kort men tjock

Jag fortsätter diskussionen om detta med att skilja på sak och person och mina åsikter kring religion lite till, för att jag skall kunna besvara en ny kommentar som kommit in.

I kommentaren skrevs att jag skulle ge dubbla budskap genom att skilja på sak och person, eftersom jag då också borde göra skillnad mellan att tycka illa om homosexualitet och tycka illa om homosexuella. Min åsikt är dock att det är en skillnad, och låt mig förklara varför.

Religion, politisk tillhörighet, ideologi och så vidare är val vi gör - åsikter. I de fallen kan man skilja på sak och person. Homosexualitet är inte en åsikt och inte ett val, det är vad man är - något man fötts till. Ens sexualitet är, liksom ens kön, ens hudfärg och ursprung, en del av en. Vilken vikt man väljer att lägga vid den aspekten av sig själv kan variera men det är fortfarande inte något man kan välja bort.

 

I kommentaren stod också:

 

Visst, jag kanske beroende på vem och hur man sa det skulle kunna reagera. Men det är ju så att jag har både släkt och vänner som uttryckt sig just på det sättet. Människor som har synen på feminism som något som inte behövs och som tror att alla feminister är gapiga, håriga manshatare. Då argumenterar jag såklart emot och kan tycka att det är störande, men jag tycker inte om dem. Folk har rätt till sina åsikter.

 

Viktigt i sammanhanget är ju också att poängtera att en känsla inte utesluter en annan. Det vill säga jag kan bli irriterad, eller arg, på någon och fortfarande tycka om dem. Jag kan vara irriterad på min man, mina föräldrar, min bror, för att inte tala om min son, ibland men jag upphör ju inte att tycka om dem. Man kan tycka om någon som irriterar en och har andra åsikter, till och med älska dem.

 

På samma sätt kan jag ju se bra egenskaper hos människor jag tycker illa om. T.ex. har jag samma åsikt som Schmenus tog upp i sin blogg, dvs. att även om jag avskyr och förkastar det mesta av det Jimmie Åkesson står för så kan jag samtidigt se att han är en fenomenal talare som vinner många debatter just på grund av sin retorik.

 

Sedan vill jag helst undvika att dyka för djupt i diskussioner kring vad jag tycker och tänker kring religion, främst på grund av mitt arbete men också på grund av att jag inte har en önskan att medvetet provocera, och jag tror då att diskussionen också kan fortgå i evigheter. Och som kommentatorn själv skrev så är det oerhört svårt att föra en diskussion via skrift då man lätt tolkar in annat än vad skribenten avsett samt kanske läser det i en hårdare ton än det skrevs. Vad gäller att det finns homofober bland icke-religiösa så förnekar jag inte det men hänvisar igen till de studier som visar att det är vanligare bland religiösa. Bara för att det är vanligare innebär ju det dock inte att det är alla. Sedan beror det ju på saker som i vilket land man bor också. Sverige är ju ett ganska sekulärt land med mer tolerans även bland religiösa och det skiljer stort om man jämför med andra länder.

 

Tyvärr är det ju dock så att vi lever i ett heteronormativt samhälle där homosexuella, trots "tolerans", råkar ut för fördomar från alla håll. Målet är ju att homosexualitet inte skall vara något som tolereras utan något som ses lika självklart som heterosexualitet.

Sedan tror jag att vilken grupp man än tillhör så kommer man tycka att bilden av den gruppen blir skev och osann, just på grund av att människor generaliserar och individerna inom den gruppen kan vara vitt skiljda. Jag kan inte säga att jag har en bild av hur en kristen människa är, lika lite som jag tänker att en homosexuell, en vänsterpartist, en stockholmare eller whatever är på ett visst sätt. Finns kristna jag tycker om och finns de jag inte tycker om. Många av mina bekanta som jag tycker om vet jag dessutom inte ens om de är religiösa eller ej för det är inte ett samtalsämne jag ofta drar upp till konversation då jag tycker att det kan få vara en privatsak.

Dock är det ju så att som troende så kommer man ju aldrig känna sig ok med hur jag som ateist ser på religion, hur mycket man än diskuterar. Jag är en person som vill se att saker kan bevisas (i den vetenskapliga bemärkelsen, alltså bevisas vara högst sannolika, inte bevisas vara absolut sanna) och jag kan inte se att vetenskap och religion är förenliga. Så om en troende företäller sig hur man tänker om någon talar om för dem att de tror på - infoga valfritt osannolikt hittepå enligt dig - så är det ju så jag känner inför religion. säger jag annat å ljuger jag ju. Och visst kan jag abolut förstå att man om troende känner sig provocerad av det.

Därför är det nog bäst att man väljer att bortse från den aspekten och ser till det man faktiskt kan uppskatta hos den andre istället, och tänka att ibland skriver hon saker som irriterar mig den där människan men ibland tycker jag att hon är klok. Ta det goda med det onda :)