Sånt som gör mig deprimerad
Idag kunde man läsa denna artikel i DN. Om hur tiotusentals människor i Paris samlats för att demonstrera MOT en lag som skall ge homosexuella rätt att gifta sig och adoptera. När jag läser sådant så blir jag så himla ledsen och uppgiven. Har vi inte kommit längre, mänskligheten?
Över huvudtaget så har jag så svårt att förstå hat mot homosexuella, eller att man ser på dem på ett annat sätt än man ser på heterosexuella. Jag fattar det bara inte.
Inte så att jag inte kan förstå själva grejen att hata, för jag är inte en sådan där som aldrig känner avsky eller aversion, men då handlar det om individer som faktiskt gjort någon annan illa på ett eller annat sätt, som skadar andra. Att hata någon på grund av könet på den denne älskar - det är bara obegripligt.
Inte ens om man skulle vara religiös och anse att det står i någon jäkla helig bok att det är fel med homosexualitet så fattar jag det. Fine, tro då (puckat nog) att vissa människor kommer hamna i helvetet eller nåt, men låt det vara deras val i så fall. Om något borde det väl väcka sympati. Jag hade i alla fall ömmat för någon som jag trodde skulle plågas i alla evighet efter döden.
Och det där med att de vill ha patent på äktenskap, liksom roffa åt sig den seden och bestämma att den aldrig får förändras... Bara idiotiskt. Vad gör det mig vem någon annan människa gifter sig med? Det påverkar ju inte direkt mitt äktenskap. Jag fattar det bara inte.
Vad gäller adoption skall de alltid komma med det där att det "naturliga" är att ett barn har en mamma och en pappa. Jaha, men vad händer med de där en förälder dör, ensamstående och så vidare? Och riktigt usla föräldrar? Är kön viktigare än kvalitet? Inte så att alla homosexuella automatiskt skulle vara bra föräldrar, men de har i alla fall varit tvugna att tänka till och anstänga sig lite... inte så många hoppsan-på-fyllan-barn. De studier som finns visar ju dessutom att barn till homosexuella mår lika bra som barn till heterosexuella, har till och med för mig att de mådde bättre.
Men det är klart, vetenskap biter ju sällan på hatar - speciellt inte religiösa sådana.
Och det gör liksom ont i mig att tänka på alla homosexuella som behöver läsa om dessa protester i tidningarna, se det på tv och kanske till och med vara där och bevittna det. Kan inte ens föreställa mig känslan av att veta att det finns människor som hatar en UTAN ANLEDNING.
Jag skulle vilja samla alla heterosexuella som faktiskt tycker att homosexuella är precis som alla andra, med samma rättigheter, och föra lite väsen. Visa hur många "allierade", som George Takei kallade det, som finns. Visa att det inte bara finns hat utan också något annat. Kanske inte skulle kalla det kärlek, snarare intelligens.
