När tröttheten vann över klokheten
Idag hade jag så många uppslag till blogginlägg, så mycket tankar och funderingar - men då jag är så trött att ögonen knappt kan vara öppna så får det vänta. Antagligen har jag då glömt allt och ni får aldrig veta hur klok jag för en stund var... men så får det vara.
Kan dock berätta kort om min dag. Jobbet var bra även om jag hade svårt att hålla mig vid liv och mina ögon var så röda att jag såg ut som om jag rökt på eller något.
Efteråt skulle jag shoppa lite kläder. Big mistake! Vanligtvis bryr jag ju mig inte om min vikt direkt och har inga problem med att erkänna min övervikt, men vill man bli deppig och självmedveten så skall man fan prova byxor.
När jag insett att jag knappt kunde ha byxorna på fettis-avdelningen och att tröjor på "normala"-avdelningen enbart var för de utan bröst så började jag deppa ihop. Åkte istället och handlade mat och fick kommentaren "som gravid skall du nog inte provsmaka denna starka såsen" slängd i ansiktet... Och då fick jag nog. Började tänka dieter, träning, självplågeri och eventuell svält.
Slängde mig i bilen och hann på vägen hem störa mig enormt på dels bilar som kör om i full fart precis innan tvåfiligt blir enfiligt så man får tvärbromsa för att undvika krock, samt bilar som saktar ner till tio km/h under hastighetsbegränsningen vid varje trafikkamera.
Möttes i alla fall av en glad unge som vrålade: Hej mamma! och inte alls brydde sig om att hans moder tydligen har gravidmage, samt av en man som älskar mig han med. Kändes något bättre men skall försöka ta tag i saken. Behöver inte vara smal men tacksam om jag slipper misstas för två.
Och seriöst, var köper feta människor sina kläder? För jag är liksom överviktig men inte smällfet på något sätt. Inte amerika-fet om man säger så... och nu menar jag absolut inget illa mot de som väger så mycket... för jag skiter i er vikt.. jag vill bara veta var fan ni hanslar era kläder?? För inte fan är det på Lindex i alla fall.
