Knyttet - kort men tjock

Jag fick en upprörd kommentar på mitt inlägg om antigaydemontrationerna i Paris, och det stod så här:

Detta känner jag att jag vill bemöta då jag faktiskt blev lite förvånad. För det första skrev jag i själva inlägget att:

 

Inte så att jag inte kan förstå själva grejen att hata, för jag är inte en sådan där som aldrig känner avsky eller aversion, men då handlar det om individer som faktiskt gjort någon annan illa på ett eller annat sätt, som skadar andra.

 

Det vill säga, jag hatar inte kristna/muslimer/judar/whatever. Visst finns det individer som har någon av dessa religioner som jag "hatar", men då beror det på något de gjort - dvs. att de gjort någon anna illa på ett eller annat sätt.

Sedan är jag emot religion och jag gillar inte religion, men jag ogillar inte den som är religiös. Det är alltså en skillnad mellan en person och det den tror på. Jag tycker t.ex. inte heller om högerpolitik men jag hatar inte alla moderater för det. Jag har släkt, vänner och bekanta som är troende eller har andra övertygelser som jag inte delar men jag tycker om dem ändå.

 

Sedan ansåg jag inte alls att jag generaliserade eller påstod att alla i den demonstrationen var religiösa. Ordagrant så skrev jag: Inte ens om man skulle vara religiös och anse att det står i någon jäkla helig bok att det är fel med homosexualitet så fattar jag det.

Om man skulle vara, vilket alltså pekar på att jag inte alls ansåg eller trodde att alla var religiösa.

För naturligtvis tror jag inte att alla kristna (eller vilken religion man nu har) är homofober. Jonas Gardell är kristen och jag misstänker skarpt att han inte är homofob för att ta ett exempel.

Och naturligtvis finns de icke-troende homofober. Det finns skitstövlar inom alla grupper.

 

Sedan tycker jag att det är fel att förneka att homofoba buskap och värderingar har funnits och fortfarande finns inom bland annat kristendom och islam. Detta kan man ju se både historiskt då det i många kulturer inte förekom homofobi innan dessa religioner fick stor spridning och även idag då omfattande studier visar en mer tolerant inställning i sekulära länder jämfört med religiösa, samt att det är stor skillnad mellan mer eller mindre religiösa delstater i USA.

Det vill säga alla religiösa är inte homofober, men det finns många speciellt bland de bokstavstroende), och det tycker jag att man som troende inte skall förneka utan försöka arbeta mot. Som t.ex. den muslimske man jag skrev om som skall öppna en gayvänlig moské.

 

Det finns ju ett uttryck som lyder don´t hate the sinner, hate the sin. Lite så kan man nog säga att det är. Jag tycker inte illa om religiösa, men jag tycker illa om religion. Jag anser dock att alla har rätten att tycka det som de vill, och att vissa kanske till och med behöver sin tro av olika anledningar. Däremot tycker jag inte att ens religiösa övertygelser skall ha påverkan på samhällsbeslut eller andra människor. För att ta ett exempel så anser jag att man skall ha all rätt att bada i heltäckande kläder i simhallen om det tillhör ens religion, men inte att man skall få ha speciella tider i simhallen för att man inte vill beblanda sig med motsatta könet. Det första är ett individuellt val, det andra påverkar andra. Hoppas ni fattar skillnaden.

Jag tycker också att religion som fenomen är av ondo och har orsakat mycket lidande, men jag anser inte att alla religiösa är onda och kan se att många religiösa individer också gjort mycket gott för andra (den klara majoriteten av religiösa är såklart inte onda).

 

Jag respekterar med andra ord andras rätt att tro på vad de vill, men jag respekterar inte religionen i sig då jag anser den typen av tro vara ologisk - och jag alltför stor respekt för religiösa individer för att ljuga för dem och säga något annat. För på samma sätt som jag kan tycka om dem även om de tror något annat än mig, så utgår jag från att de skall kunna hantera att jag inte tycker samma sak som dem.