Älskade saltkråkan
Schmenus skrev ett inlägg om gamla barnprogram och jag instämmer i allt hon skriver. Jag har ju tagit upp barnprogram till och från innan och det är verkligen något jag tänker ofta på. Hur bra barnprogram som gjordes förr och hur meningslösa många av de som görs idag är.
Nico älskar ju att se på mormor och morfars stora tv med barnkanalen eller Disneykanalen, eller vad det nu är, eftersom vi inte har tv hemma - men jag får verkligen ont i magen av den skit som visas på sådana kanaler. Konstiga, ologiska, fult tecknade serier med könsstereotyper och avsaknad av poäng.
Jag vill se barnprogram med riktiga människor, som utmanar normer och som lär barnen saker eller i alla fall uttrycker sunda värderingar.
Och som Scmenus skrev så finns det få program som slår Saltkråkan enligt mig. Visst finns det tidstypiska könsstereotyper i form av t.ex. ljuva Malin som bara lagar mat och tvättar kläder, men hon är ingen man trampar på utan är självständig och bestämd. I övrigt ser man flickor i korta frisyrer och praktiska kläder som kan allt lika bra som pojkarna, om inte bättre. Flickor som tar för sig och hävdar sin rätt.
Och så underbara Pelle. För om det råder brist på flickor som inte är passiva prinsessor så råder det ännu mer brist på känsliga pojkar som uppvisar mer mjuka egenskaper och ändå inte framställs som nördar.
Pella tycker om djur, han är lugn och eftertänksam även om han kan busa och hoppa i vattenpölar, han vill andra väl och han kan finna glädje i en len sten han finner på stranden. Mer sådana pojkar vill jag att Nico skall se på film.
Bilderna lånade från the internet via google typ
