Sol och varma tankar
Nu är det vårväder ute och jag sitter och tänker på min underbara unge. På något konstigt sätt är det som om vi nyligen börjat "upptäcka honom på nytt" hemma. Jag menar, när man precis kom hem från BB så låg man ju i timmar och bara tittade på honom, suckade av hänförelse och upprepade om och om igen hur perfekt och söt han var. Sedan följde ett år av sömnlöshet, skrik, vrål och ännu mindre sömn och fast han fortfarande var lika underbar och söt så kunde man stundvis nästan glömma det, eller i alla fall så var man så in i norden trött att man helt enkelt inte orkade reflektera över det. Men nu känns det nästan som ett nytt barn där hemma, eller samma barn i en uppdaterad version. Nico 2.0, eller vad datanördar brukar säga.
Han förstår vad man säger och faktiskt, ganska ofta men inte jämt, så lyssnar han om man bara använder rätt tonfall och ger honom lite tid. Lugn och mjuk röst och be om det två, tre gånger så går det in - för det mesta.
Han är nästan jämt på glatt humör och skrattar och busar, och så har han börjat bli väldigt gosig och vill pussas och kramas mycket.
Nu sover han dock inne hos oss. Han sov från det han var 2 månader tills det att han var 17 månader i egen säng i eget rum, men nu sover han hos oss. Kan ju låta som ett nederlag men vi kände att om det är vad han behöver just nu så får han det. När man börjat vänja sig vid trängseln så sover man dessutom bättre eftersom han sover genom hela natten och man dessutom kan ligga kvar och mysa en stund på morgonen innan man går upp.
Och när han somnar på kvällen, vilket nästan alltid går snabbt och lätt nu när han får sova med oss, så ligger vi där och tittar på honom och upprepar om och om igen hur söt han är.
