Gaahhh del 2
Tack för tipsen som kommit in. Ja det enda rätta är väl att vara hård och skapa ny rutin. Innan har jag varit lite mesig och "gått på" hans tårar när man lämnar rummet och tänkt att han är rädd för att vara ensam... men eftersom han kan somna ensam där ibland på dagarna och numera gråter en skvätt för att därefter gå upp och leka så antar jag att han inte har någon livhotande ångest direkt.
Han är dessutom smart och kör olika taktik beroende på om det är mig eller Hampus det riktar sig till. Vad gäller mig så gråter han mest eller dunkar huvudet i sängkanten med flit och kräver att bli tröstad. Till Hampus erbjuder han gos och mys, eftersom han sällan annars bjussar på kel och han vet att Hampus inte kan stå emot det... och så låtsas han vara törstig tusen gånger. Han är lite som Alfons Åberg när han skall sova :)
Och inte sov han länge idag bara för att han somnade sent heller... icke, snarare tvärtom. Han vaknade kl 06. Då var man glad... eller inte.
