Morgontystnad
Nico vaknade klockan 5 och ville upp och leka. Nu sover han igen, tror jag, men jag är vaken i ett tyst hus. Eller tyst är det egentligen inte då avfuktare och fläktar mullrar i källaren, men de hör jag inte längre.
Att jag skriver sällan nu beror på krångel med bloggsidan. Ibland skriver jag ett långt inlägg som bara försvinner, och då blir jag så arg att jag inte kan skriva om. Som när man pratat och pratat och inser att ingen lyssnat. Och så det där med att mina mellanslag försvinner och texten ofta blir en stor klump. Det stör.
Nico kan nya saker varje dag. Sitter och lägger klossar i rätt hål i klosslådan. Försöker göra små rörelser till imse vimse. Pratar och pratar fast han ännu saknar ord. Det sötaste barnet i världen.
Själv har jag bland annat redan läst ut tre av mina inköpta bokmässe böcker.
Sankta Psyko av Johan Theorin. Den är läsvärd men blev ändå lite av en besvikelse för jag hade så höga förväntningar. Började så bra, fortsatte så bra och så gick liksom luften ur i slutet.
Sedan läste jag Det som göms under sten av Thomas H. Cook. En medelmåttig bok tycker jag. Ganska oengagerat skriven, även om man faktiskt blev lite nyfiken emellanåt och inte kunde låta bli att läsa vidare. Men även där kändes det som om det klimax man strävade mot och hade byggt upp för liksom uteblev. Kanske skulle de inte ha skrivit på bokens omslag att den var så fruktansvärt spännande, då kanske jag hade gillat den mer.
Igår läste jag Geim av Anders De La Monte, och den därimot älskade jag. Älskar böcker med nytänk. Intriger man inte stött på förut. I början störde jag mig på att han skriver mycket med talspråk och slang, men när jag vant mig så gjorde språket karaktärerna levande -även om uttrycket "rulla apelsin" förekom lite väl ofta (och vad fan innebär det??). Boken går i korta drag ut på att en kille hittar en slags mobil som inbjuder honom att delta i ett slags realityspel där han skall göra uppdrag mot pengar, men uppdragen blir alltmer riskfyllda och han inser tillslut att det handlar om något större och farligare än han från början trodde. Gillade den skarpt.
Nu läser jag En dåre fri om en "galen" kvinna och hittills tycker jag mycket om den. Mitt slags språk. Som en lång dikt. Surrealistiskt.
Om en timme kommer snubbar som skall riva ut golvet i källaren. Sova får man aldrig.
Att jag skriver sällan nu beror på krångel med bloggsidan. Ibland skriver jag ett långt inlägg som bara försvinner, och då blir jag så arg att jag inte kan skriva om. Som när man pratat och pratat och inser att ingen lyssnat. Och så det där med att mina mellanslag försvinner och texten ofta blir en stor klump. Det stör.
Nico kan nya saker varje dag. Sitter och lägger klossar i rätt hål i klosslådan. Försöker göra små rörelser till imse vimse. Pratar och pratar fast han ännu saknar ord. Det sötaste barnet i världen.
Själv har jag bland annat redan läst ut tre av mina inköpta bokmässe böcker.
Sankta Psyko av Johan Theorin. Den är läsvärd men blev ändå lite av en besvikelse för jag hade så höga förväntningar. Började så bra, fortsatte så bra och så gick liksom luften ur i slutet.
Sedan läste jag Det som göms under sten av Thomas H. Cook. En medelmåttig bok tycker jag. Ganska oengagerat skriven, även om man faktiskt blev lite nyfiken emellanåt och inte kunde låta bli att läsa vidare. Men även där kändes det som om det klimax man strävade mot och hade byggt upp för liksom uteblev. Kanske skulle de inte ha skrivit på bokens omslag att den var så fruktansvärt spännande, då kanske jag hade gillat den mer.
Igår läste jag Geim av Anders De La Monte, och den därimot älskade jag. Älskar böcker med nytänk. Intriger man inte stött på förut. I början störde jag mig på att han skriver mycket med talspråk och slang, men när jag vant mig så gjorde språket karaktärerna levande -även om uttrycket "rulla apelsin" förekom lite väl ofta (och vad fan innebär det??). Boken går i korta drag ut på att en kille hittar en slags mobil som inbjuder honom att delta i ett slags realityspel där han skall göra uppdrag mot pengar, men uppdragen blir alltmer riskfyllda och han inser tillslut att det handlar om något större och farligare än han från början trodde. Gillade den skarpt.
Nu läser jag En dåre fri om en "galen" kvinna och hittills tycker jag mycket om den. Mitt slags språk. Som en lång dikt. Surrealistiskt.
Om en timme kommer snubbar som skall riva ut golvet i källaren. Sova får man aldrig.
