Skräpkvinnan
Nu känner jag mig som en sådan där människa som tillslut kommer bo i ett hus så belamrat med saker att man får leta sig fram i gångar mellan staplar av tidningar... ni vet, sådana som man alltid ser i program som CSI och så... för att det såklart någonstans bland allt skräp ligger en döing.
Anledningen till denna känsla är att jag, trots att jag sagt till Hampus att "nu skall vi INTE spara på någonting onödigt" kände att ganska mycket av allt från vårat förråd som skulle sorteras var nödvändigt. Visst fanns det en del som skulle säljas och slängas (och en hel del av Hampus kartonger vars innehåll han själv får värdera) men väldigt mycket som skulle sparas. Kattburar, luftmadrasser, sovsäckar (som jag aldrig kommer våga sova i igen när de förvarats i spindelförrådet) och böcker från min ungdoms glada dagar. Dock börjar jag ifrågasätta hur nostalgisk man skall vara. Med tanke på hur mycket jag läst i mina dagar så har jag nåt så in i hilvitti mycket böcker sparat... kanske borde sälja av en del.
Oh well.. jag har gjort vad jag kunde för närvarande. Gick även ut med soporna och slängde en halv garderob full av sparade "mamma och barn"-aktiga tidningar. Så liite duktiga har jag varit... men det är fanimig lite det.
