När jag fick ett anfall
Det låter väl dramatiskt. Men det var det också, lite i alla fall. Igår när jag var hos mamma fick jag en cysta på äggstocken som brast vilket innebär mer smärta än ni kan föreställa er... om ni inte fött barn, för då kan ni föreställa er ännu mer smärta... även om känslan påminner lite om detta.
I alla fall föll jag ihop där på en soffa och kunde inte röra mig, knappt prata eller andas heller för den delen. Lillebror fick lägga Nico i vagnen och få honom att sova och mamma fick peta i mig morfin.
När själva smärtan försvunnit kom biverkningarna av morfinet som jag inte riktig tål och jag var istället helt uslagen av illamående. Mamma fick köra hem oss och Hampus fick åka hem tidigare från jobbet för att lösa av henne sedan... medan jag låg där och bara mådde riktigt, riktigt dåligt.
Sån jävla tur att jag inte var ensam hemma med Nico när det hände, och stort tack till brorsan, mamma och Hampus (även för städningen).
Passar även på att tjata lite på mamma nu om att skicka alla fina bilder hon tagit på Nico det sista. Snart dax att beställa årets Nico-almanacka och då behövs de :)
