Knyttet - kort men tjock

Medan Nico var på dagis åkte jag till mamma och pappa och hade tomtvisning samt låg i deras soffa och läste bok. Hann precis läsa ut boken innan det var dags att hämta skrutten igen.

När jag kom till dagis var Nico på superglatt humör. Han gick runt och babblade och skrattade och ville inte alls hem utan ville hellre visa mig saker. Sedan skulle han säga hej då till alla så det tog ett tag att få med honom. Han går dock direkt till sin krok i hallen, han har full koll på vart hans kläder hänger :).

Känns jobbigt att veta att han kommer behöva byta dagis sen om vi flyttar nu när han funnit sig så väl till rätta och trivs här, och jag litar så på dagispersonalen.

När vi kom hem var han på superbra humör. Han åt lite och gick sedan runt och lekte för sig själv. Plockade med sina Duploklossar, tittade lite i böcker, la ner sina små dockor i lådor, spelade maracas och massor av annat. Han har även kommit på att han kan sätta sig på sin lilla gåbil han fått av sin mormor och morfar nu så det var himla kul det med. Han babblade och skrattade, och jag kunde till och med sitta vid datorn och plugga långa stunder utan att han blev upprörd.

Sedan skedde dock två saker som rubbade hans humör. Först kom Tesslan in med en present till honom. Hon lämnade stolt fram en död mus framför honom och Nico blev skitledsen och arg och tyckte jag var riktigt elak då jag inte lät honom leka med sin present utan kastade ut den. Sedan vaknade Hampus till och skulle på toa och Nico blev såklart jätteledsen när pappa skulle sova mer efteråt.

Då beslutade han sig för att liva upp stämningen genom att illvråla om och om.. och om och om... igen. Han sirentjöt genom hela kvällsmaten och ju argare jag blev desto mer skrattade han åt mig. Tillslut var jag tvungen att lämna rummet en stund för att samla mig. Det är fruktansvärt frustrerande att han inte alls lyssnar på mig i sådana lägen, samtidigt att det är bra att han litar så på mig att det inte ens finns i hans värld att min ilska skulle kunna resultera i våld. Och så är det ju, det skulle aldrig hända... men ibland, bara ibland, önskar jag att han kunde tro det... så han kunde lyssna på mig bara litegranna i alla fall.

Efter kvällsmaten röjde han runt en halvtimme till innan jag la honom i sängen och då somnade han gott nästan med en gång. Känns som om han sover bättre nu när det är såpass kyligt att han kan ha sitt vanliga täcke. Som om det är en trygghet att känna sig sådär omsluten.

Nu har Hampus åkt till jobbet och jag skall fortsätta plugga en stund. Imorgon är det hemmadag för Nico och mig, och jag skall försöka få saker gjorda... bara att hoppas på att lillprinsen kommer ha en dag med bra humör.