Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Om Jan Björklund - och hans idioti

Publicerad 2011-05-11 19:04:01 i Åsikter,

Jag ogillar Jan Björklund. Jag ogillar det faktum att en människa som inte vet speciellt mycket om varken skolan eller om ungdomars livsvillkor är skolminister. Jag ogillar... nej, jag avskyr... att de skall ta med närvaro/skolk på betyget.

Jan själv säger så här:  "Skolk är i högsta grad ett riskbeteende. En del av de som börjar skolka är den grupp som så småningom får andra problem. Skolkarna som grupp blir oftare kriminella och hamnar oftare i missbruk av till exempel alkohol"


Han har lite rätt, men samtidigt så jävla fel. Så in i helvete fel. Skolk är ett tecken på att allt inte står rätt till. Det kan vara något så "simpelt" som att orken för tillfället inte finns, men det kan också vara tecken på något mycket mer allvarligt som depression, problem i hemmet eller att man hamnat i kompiskretsar med negativa influenser. I inget av dessa fall hjälper ett betyg i närvaro eleven att må bättre och "skärpa till sig". Pressen kan däremot förvärra. En svacka eller tillfälliga problem kan avsevärt försvåra en tonårings framtid. Jävla idioti är vad det är Jan Jävla Björklund!!

När jag gick i gymnasiet skolkade jag en hel del under en period. Jag hade en del lärare som behandlade mig riktigt illa på grund av detta. De såg mig som ett "problembarn" (ord använt av lärare vid denna tidpunkt för att beskriva mig). De visste inte att jag istället för att gå på lektionen satt i korridoren och grät, och funderade på om jag ens orkade existera. Det lilla lilla framtidshopp jag hade då, den lilla kämpargöd som fortfarande fanns kvar, hade kunnat raderats helt om någon hade talat om för mig att min frånvaro skulle föras in på betyget och för alltid påverka mina framtida utsikter till studier.
Som tur var hade Jan på den tiden inget att säga till om och vår skola hade en mycket bra sjuksköterska och en underbar studierektor som pratade med lärarna, hjälpte mig dela upp mina studier på fler år och såg till att jag kunde ta det hela i min egen takt och kunde fokusera på att må bättre (tack till dem!). Dessutom hade jag turen att ha bra stöd hemifrån.

Jag kom på fötter tillslut, läste på universitetet och blev socionom.

Jans förslag som nu blir verklighet kommer inte hjälpa någon, utan slår dem som redan ligger. Förvärrar för dem som redan har det tungt. Jag hade velat träffa Jan och säga detta till honom, eller möjligtvis slå något hårt i huvudet på honom.

Vill man läsa om någon annan som inte tänkt till riktigt, så kan man läsa HÄR.


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela