Ibland måste man vara dum för att vara snäll
Två saker har fått mig att känna så ikväll.
Framför allt Nico. I två nätter har han ju sovit hela natten utan att vilja äta, men idag vaknade han nyss och ville det. Kände att nej, nu vet jag att han kan vara utan och det är bättre för både hans och vår sömn om han vänjer sig av med det hela. Så gav ingen mat. Jag gick in och nattade honom, kramade och pussade lite, klappade och gav slutligen lite vatten. Dock kände jag mig som ett as. Han gnällde så hjärtskärande att jag kände mig som ett monster.
Fast det bara gått 10 minuter så kändes det som en evighet och jag var ytterst nära att ge upp när han somnade om igen. Så han var nog inte så hungrig trots allt, bara lite sugen.
Den andra saken var lite relationsrådgivning jag pysslade med. Är så svårt sånt. Att säga som det är, eller snarare som man tror det är, utan att verka elak eller dömande. Men verkligheten är ju sällan så lätt som att en är dum och en är snäll, en har rätt och en har fel. Tvärtom är det ju oftast oerhört komplicerat... det där spelet mellan människor. Hur vi interagerar och reagerar på vår omgivning. Och man har ju själv varit där, i situationer då man varken vet ut eller in.
Nu längtar jag mest efter min älskling. Utan honom är jag halv.
Framför allt Nico. I två nätter har han ju sovit hela natten utan att vilja äta, men idag vaknade han nyss och ville det. Kände att nej, nu vet jag att han kan vara utan och det är bättre för både hans och vår sömn om han vänjer sig av med det hela. Så gav ingen mat. Jag gick in och nattade honom, kramade och pussade lite, klappade och gav slutligen lite vatten. Dock kände jag mig som ett as. Han gnällde så hjärtskärande att jag kände mig som ett monster.
Fast det bara gått 10 minuter så kändes det som en evighet och jag var ytterst nära att ge upp när han somnade om igen. Så han var nog inte så hungrig trots allt, bara lite sugen.
Den andra saken var lite relationsrådgivning jag pysslade med. Är så svårt sånt. Att säga som det är, eller snarare som man tror det är, utan att verka elak eller dömande. Men verkligheten är ju sällan så lätt som att en är dum och en är snäll, en har rätt och en har fel. Tvärtom är det ju oftast oerhört komplicerat... det där spelet mellan människor. Hur vi interagerar och reagerar på vår omgivning. Och man har ju själv varit där, i situationer då man varken vet ut eller in.
Nu längtar jag mest efter min älskling. Utan honom är jag halv.
