Det ena och det andra
Vill börja med att tacka Jessica för hennes fina kommentar. Den betydde jättemycket. Behövde nog bli lite påminds om det jag faktiskt gör, då jag själv bara ser det jag inte gör för tillfället.
Har bestämt mig för mycket mindre datortid framöver, men medan jag väntar på att Nico skall förstå att halv fem inte är en acceptabel morgontid så tänkte jag skriva lite om det roliga och det jobbiga som varit den sista tiden.
Vi börjar med det roliga. Då kontrakt ännu inte är skrivna så skall jag inte absolut ropa hej, men vågar ändå skriva om det. Mina föräldrar har fått besked om att de fått köpa en tomt med ett fritidshus på som ligger granne med dem som jag och min man senare skall köpa, om allt går som planerat, och där bygga ett hus. Det är ett drömläge och vi är verkligen lyckliga och hoppas att detta går vägen. Var en nervös väntan innan vi fick veta om det blev "vi" som fick den.
Så det lite mer jobbiga. Jag har inte mått bra det senaste. Har ju länge varit otroligt trött och fick för ett tag sedan veta att jag hade brist på B-12. Medicinen har dock inte hjälpt nämnvärt och den senaste veckan (efter hjärnskakningen framför allt) har tröttheten varit extrem. Är en trötthet som är förlamande och gör fysiskt ont.
Dessutom känner jag mig helt tom och kraftlös. Orkar inte duscha, inte laga mat, inte borsta tänderna... de senaste dagarna har jag stor del av tiden bokstavligt talat mest suttit och stirrat framför mig. Hampus har nu också påtalat att han märker skillnad och igår bröt jag också ihop fullständigt.
Är väl en kombination av brist på sömn, brist på B12, oro över olika saker, känsla av isolering då jag inte har så många (knappt någon alls) att umgås med här och det faktum att Nico är inne i en extremt jobbig period. Även Hampus förvånades över hur han är med mig när han igår såg hur Nico skriker hysteriskt om han inte får sitta i mitt knä hela tidenoch jag gör som han vill.... och hur han totalt ignorerar tillsägelser från mig och bara lyssnar på Hampus. Är psykiskt påfrestande.
Oroa er inte för att Nico inte tas om hand dock. Även om jag inte orkar något annat just nu så är att ta hand om honom det enda jag gör.
Har dock bokat tid till läkare idag för han skall inte behöva ha en mamma som mår så här.
Hampus är otroligt stöttande och hjälper så mycket han bara kan. Han har ju jobbet också, och har dessutom fått veta att även han har brist på B12. Men han är ett otroligt stöd vilket verkligen behövs.
Nu skall jag sova lite till.
Har bestämt mig för mycket mindre datortid framöver, men medan jag väntar på att Nico skall förstå att halv fem inte är en acceptabel morgontid så tänkte jag skriva lite om det roliga och det jobbiga som varit den sista tiden.
Vi börjar med det roliga. Då kontrakt ännu inte är skrivna så skall jag inte absolut ropa hej, men vågar ändå skriva om det. Mina föräldrar har fått besked om att de fått köpa en tomt med ett fritidshus på som ligger granne med dem som jag och min man senare skall köpa, om allt går som planerat, och där bygga ett hus. Det är ett drömläge och vi är verkligen lyckliga och hoppas att detta går vägen. Var en nervös väntan innan vi fick veta om det blev "vi" som fick den.
Så det lite mer jobbiga. Jag har inte mått bra det senaste. Har ju länge varit otroligt trött och fick för ett tag sedan veta att jag hade brist på B-12. Medicinen har dock inte hjälpt nämnvärt och den senaste veckan (efter hjärnskakningen framför allt) har tröttheten varit extrem. Är en trötthet som är förlamande och gör fysiskt ont.
Dessutom känner jag mig helt tom och kraftlös. Orkar inte duscha, inte laga mat, inte borsta tänderna... de senaste dagarna har jag stor del av tiden bokstavligt talat mest suttit och stirrat framför mig. Hampus har nu också påtalat att han märker skillnad och igår bröt jag också ihop fullständigt.
Är väl en kombination av brist på sömn, brist på B12, oro över olika saker, känsla av isolering då jag inte har så många (knappt någon alls) att umgås med här och det faktum att Nico är inne i en extremt jobbig period. Även Hampus förvånades över hur han är med mig när han igår såg hur Nico skriker hysteriskt om han inte får sitta i mitt knä hela tidenoch jag gör som han vill.... och hur han totalt ignorerar tillsägelser från mig och bara lyssnar på Hampus. Är psykiskt påfrestande.
Oroa er inte för att Nico inte tas om hand dock. Även om jag inte orkar något annat just nu så är att ta hand om honom det enda jag gör.
Har dock bokat tid till läkare idag för han skall inte behöva ha en mamma som mår så här.
Hampus är otroligt stöttande och hjälper så mycket han bara kan. Han har ju jobbet också, och har dessutom fått veta att även han har brist på B12. Men han är ett otroligt stöd vilket verkligen behövs.
Nu skall jag sova lite till.
