Vart ute på vift
Idag har jag och Nico varit iväg hela dagen hos hans mormor. Var trevligt och han är alltid på bättre humör när han får komma hemifrån lite.
Dagen började dock med att han helt plötsligt kunde åla på golvet, vilket han aldrig gjort innan, och snabbt förvann in under soffbodet. Där under visade det sig att det låg en penna som han försökte äta på så när jag fick fram honom hade han blå streck i ansiktet... I sådana stunder känner man sig inte som en helt bra mamma :/.
Hos min mamma gick vi på promenad och så fick Nico sitta och leka i matstolen de har där som kan förvandlas till liten stol med bord.
Sedan kom min mormor och morfar på besök också. När det var dags för Nico att sova så passade jag också på. Vi somnade tillsammans i min brors gamla alkovsäng och jag hade nog kunnat sova många timmar om inte mamma väckt mig. Tog ett tag att somna dock då Nico ville gosa (läs: klösa ut mina ögon).
Mamma och jag lyckades sedan installera bilbarnstolen. Hoppas den sitter som den ska nu i alla fall. Synd bara att den är så upprätt. Han är ju van vid att halvligga i bilen så att han lättare kan sova, men om man skulle vinkla denna stolen så hängde den liksom i luften helt instabilt så den får väl vara som den är.
Premiäråk i nya stolen
Så fort vi kom hem blev han lite gnällig igen. Vet inte vad det är som gör att han tycker det är så jobbigt att vara hemma, eller om det bara är så att han känner friheten att gnälla loss här. Bara en timme drygt tills han skall sova dock... och jag tänker absolut inte klaga. Idag fick jag verkligen mig en påminnelse om hur lyckligt lottad man är som fick ett friskt barn när det finns de där månader av förväntan och längtan förvandlas till sorg. Där det som skulle vara ett av deras livs lyckligaste stunder blev en av deras livs värsta. Mitt hjärta lider med dem.
Dagen började dock med att han helt plötsligt kunde åla på golvet, vilket han aldrig gjort innan, och snabbt förvann in under soffbodet. Där under visade det sig att det låg en penna som han försökte äta på så när jag fick fram honom hade han blå streck i ansiktet... I sådana stunder känner man sig inte som en helt bra mamma :/.
Hos min mamma gick vi på promenad och så fick Nico sitta och leka i matstolen de har där som kan förvandlas till liten stol med bord.
Sedan kom min mormor och morfar på besök också. När det var dags för Nico att sova så passade jag också på. Vi somnade tillsammans i min brors gamla alkovsäng och jag hade nog kunnat sova många timmar om inte mamma väckt mig. Tog ett tag att somna dock då Nico ville gosa (läs: klösa ut mina ögon).
Mamma och jag lyckades sedan installera bilbarnstolen. Hoppas den sitter som den ska nu i alla fall. Synd bara att den är så upprätt. Han är ju van vid att halvligga i bilen så att han lättare kan sova, men om man skulle vinkla denna stolen så hängde den liksom i luften helt instabilt så den får väl vara som den är.
Premiäråk i nya stolen
Så fort vi kom hem blev han lite gnällig igen. Vet inte vad det är som gör att han tycker det är så jobbigt att vara hemma, eller om det bara är så att han känner friheten att gnälla loss här. Bara en timme drygt tills han skall sova dock... och jag tänker absolut inte klaga. Idag fick jag verkligen mig en påminnelse om hur lyckligt lottad man är som fick ett friskt barn när det finns de där månader av förväntan och längtan förvandlas till sorg. Där det som skulle vara ett av deras livs lyckligaste stunder blev en av deras livs värsta. Mitt hjärta lider med dem.
