Nu sitter jag här
Nästan utmattad. Nej, det var att ta i.. men jag är ganska trött.
Besöket på montessoriförskolan gick bra. De var supergoa och trevliga, med fina lokaler och ett tänk som passar oss väldigt bra. Bara att hoppas att han kommer in där nu.
Nico var lite småtrött när vi var där men han gnällde inte alltför mycket.
Efteråt gick vi och käkade på en pizzeria vilket Nico tyckte var spännande, och sedan handlade vi innan vi åkte hem. När vi kom hem trodde vi att Nico skulle vilja sova, men nej... han ansåg att om vi gör så att han missar sin sovtid så tänker han då inte sova i efterhand. Han fick därför sitta med och titta när vi målade i källaren... en stund... för plötsligt när han satt där och bankade på sitt piano så började han gråta så tårarna sprutade. A poet needs his pain säger man ju, och kanske även kompositörer, men i detta fallet var det nog övertrötthet och inte konstnärlig frustration. Han fick mat och vi försökte lägga honom igen. Icke! Däremot snurrade han runt och lyckades få ut benet mellan spjälorna ovanför spjälskyddet och fastna (vårt spjälskydd har typ ingen funktion alls känns det som).
Tillslut fick jag för stunden ge upp tankarna på att måla utan fick sitta med Nico i vardagsrummet så han fick varva ner på sin madrass i lugn och ro. Det visade sig att saker måste ske i en viss ordning i Nicos värld och leka på madrass står innan sova på listan tydligen. Han sov dock bara en timma.
Vi hann måla en hel del, men gav upp för dagen då Nico vaknade igen. Blir således inga bilder på bloggen idag. Hade ju kunnat visa hur det ser ut just nu, men jag orkar inte gå ner i källaren. Faktiskt.
Sedan lekte vi med Nico i sängen en stund, men han var måttligt nöjd. Hampus hämtade upp en gammal laptop så han skulle få en egen att leka med. Två sekunder senare hade han slitit bort två tangenter och tre sekunder senare var han på jakt efter Hampus dator igen. Jag fyllde en barnryggsäck med massa små leksaker som underhöll honom en stund... men sedan var det ara tårar.
Gav honom sin kvällsgröt, men han åt bara hälften sedan sprutade han ut varje sked med gröt rakt på mig följt av glada illvrål. Nu är han nybytt, påklädd pyjamas och ligger i sin säng och... förhoppningsvis.. sover.
Imorgon blir det mer målande och städande, men nu skall jag njuta av en bok Lilla stjärna.
Besöket på montessoriförskolan gick bra. De var supergoa och trevliga, med fina lokaler och ett tänk som passar oss väldigt bra. Bara att hoppas att han kommer in där nu.
Nico var lite småtrött när vi var där men han gnällde inte alltför mycket.
Efteråt gick vi och käkade på en pizzeria vilket Nico tyckte var spännande, och sedan handlade vi innan vi åkte hem. När vi kom hem trodde vi att Nico skulle vilja sova, men nej... han ansåg att om vi gör så att han missar sin sovtid så tänker han då inte sova i efterhand. Han fick därför sitta med och titta när vi målade i källaren... en stund... för plötsligt när han satt där och bankade på sitt piano så började han gråta så tårarna sprutade. A poet needs his pain säger man ju, och kanske även kompositörer, men i detta fallet var det nog övertrötthet och inte konstnärlig frustration. Han fick mat och vi försökte lägga honom igen. Icke! Däremot snurrade han runt och lyckades få ut benet mellan spjälorna ovanför spjälskyddet och fastna (vårt spjälskydd har typ ingen funktion alls känns det som).
Tillslut fick jag för stunden ge upp tankarna på att måla utan fick sitta med Nico i vardagsrummet så han fick varva ner på sin madrass i lugn och ro. Det visade sig att saker måste ske i en viss ordning i Nicos värld och leka på madrass står innan sova på listan tydligen. Han sov dock bara en timma.
Vi hann måla en hel del, men gav upp för dagen då Nico vaknade igen. Blir således inga bilder på bloggen idag. Hade ju kunnat visa hur det ser ut just nu, men jag orkar inte gå ner i källaren. Faktiskt.
Sedan lekte vi med Nico i sängen en stund, men han var måttligt nöjd. Hampus hämtade upp en gammal laptop så han skulle få en egen att leka med. Två sekunder senare hade han slitit bort två tangenter och tre sekunder senare var han på jakt efter Hampus dator igen. Jag fyllde en barnryggsäck med massa små leksaker som underhöll honom en stund... men sedan var det ara tårar.
Gav honom sin kvällsgröt, men han åt bara hälften sedan sprutade han ut varje sked med gröt rakt på mig följt av glada illvrål. Nu är han nybytt, påklädd pyjamas och ligger i sin säng och... förhoppningsvis.. sover.
Imorgon blir det mer målande och städande, men nu skall jag njuta av en bok Lilla stjärna.
