Bara på film
När man ser film så händer det ju att man funderar lite på vissa saker, småsaker, som det där med att man i amerikanska filmer aldrig säger hej då utan bara lägger på luren. Varje gång det sker ser jag framför mig hur den andre parten sitter där snopen och hade massor mer att berätta.
En av de saker jag reflekterat över nyligen är tendensen i actionserier/actionfilmer att antingen hoppa genom ett fönster (ibland varianten att köra bilen rakt ut över kanten på ett paerkeringshus) utan att de har en aning om hur det ser ut på andra sidan. De klarar ju sig alltid men taskigt läge om det hade varit ett spetsigt staket på andra sidan.
En annan sak är att när kvinnor fått ett slags sammanbrott i film, någon slags mental kollaps eller gått igenom jobbiga saker, så innebär detta alltid att de börjar sminka sig hårdare. Som om en kvinnas lösning på livets sorger är
extra kajal.
Man kan också fråga sig varför människor i fim alltid är idioter. De skiter oftast i att låsa sin bil och lägger dessutom nyckeln bakom solskyddet. Hemnyckeln lägger de såklart under en kruka eller sten precis bredvid dörren, eller under dörrmattan. Även om de har skitfina hus och dyra bilar.
En klassiker är ju också att människor beställer in mat men lämnar restaurangen innan de äter, utan att betala. Och om man skall se på serien 24 som jag nyss sett, och älskar, så kan man ändå fundera över att en serie som skall utspela sig i realtid (eller vad man skall kalla det) inte innehåller varken intag av mat och dryck eller toalettbesök.
Men det värsta av allt är nog ändå människor som på riktigt blir allvarligt störda och irriterade av sådana här saker. Som argt påpekar att det där inte är verklighetstroget. Varför skall film behöva vara så himla "verklig"? Hur kul hade det varit egentligen om en halvtimme av filmen gick åt till att visa huvudpersonens jakt på en olåst bil då alla bilar är låsta, eller om någon behövde kissa när det är som mest spännande. Och rätt trist om hjälten dör efter det första knytnävsslaget. Film skall väl vara verklighetsflykt, eller? Fast lite kan man få reta sig, lite grann, speciellt när tjejer vaknar nysminkade med stylat hår :)
En av de saker jag reflekterat över nyligen är tendensen i actionserier/actionfilmer att antingen hoppa genom ett fönster (ibland varianten att köra bilen rakt ut över kanten på ett paerkeringshus) utan att de har en aning om hur det ser ut på andra sidan. De klarar ju sig alltid men taskigt läge om det hade varit ett spetsigt staket på andra sidan.
En annan sak är att när kvinnor fått ett slags sammanbrott i film, någon slags mental kollaps eller gått igenom jobbiga saker, så innebär detta alltid att de börjar sminka sig hårdare. Som om en kvinnas lösning på livets sorger är
extra kajal.
Man kan också fråga sig varför människor i fim alltid är idioter. De skiter oftast i att låsa sin bil och lägger dessutom nyckeln bakom solskyddet. Hemnyckeln lägger de såklart under en kruka eller sten precis bredvid dörren, eller under dörrmattan. Även om de har skitfina hus och dyra bilar.
En klassiker är ju också att människor beställer in mat men lämnar restaurangen innan de äter, utan att betala. Och om man skall se på serien 24 som jag nyss sett, och älskar, så kan man ändå fundera över att en serie som skall utspela sig i realtid (eller vad man skall kalla det) inte innehåller varken intag av mat och dryck eller toalettbesök.
Men det värsta av allt är nog ändå människor som på riktigt blir allvarligt störda och irriterade av sådana här saker. Som argt påpekar att det där inte är verklighetstroget. Varför skall film behöva vara så himla "verklig"? Hur kul hade det varit egentligen om en halvtimme av filmen gick åt till att visa huvudpersonens jakt på en olåst bil då alla bilar är låsta, eller om någon behövde kissa när det är som mest spännande. Och rätt trist om hjälten dör efter det första knytnävsslaget. Film skall väl vara verklighetsflykt, eller? Fast lite kan man få reta sig, lite grann, speciellt när tjejer vaknar nysminkade med stylat hår :)
