Att tänka efter före
Ketchupmamman har skrivit en debattartikel om människors skäl till att skaffa barn. Hon anser att det spelar ingen roll av vilket skäl man skaffar barn, eller de förutsättningar man har, utan det som spelar roll är hur man är som förälder.. och att det inte har med ålder, pengar eller liknande att göra.
Jag håller med, till viss del. Du kan vara en lika bra eller dålig förälder oavsett om du är ung, gammal eller mittemellan. Pengar har ingen betydelse så länge du har råd att ge ditt barn mat, kläder och annat de verkligen behöver. Att ha råd med en gåstol eller en miljard leksaker är ju inget måste. Barn behöver först och främst kärlek i stora lass och trygghet.
Dock tycker jag att man bör ha tänkt till innan. Inte så att man måste ha planerat i år och dar menn att man ser till att man är redo. Redo att ge upp lite av det liv man hade innan. Någon annan debattör skrev nämligen om att hon tycker det är så fel att det förväntas att kvinnor skall ge avkall på sitt tidigare liv bara för att de fått barn... Är det fel? Jag tycker det borde vara ett krav att man som förälder, både kvinna och man, är beredd att sätta barnet i främsta rummet och göra vissa uppoffringar. Om man vill ha exakt samma liv och samma frihet som man hade innan, då anser jag inte att man bör skaffa barn alls. Sedan säger jag inte att man måste ge upp allt. Inte alls. Man kan prioritera egentid, gå ut och festa ibland och göra det mesta man gjorde innan - men inte i samma omfattning.
Som man så fint brukar säga: Man kan inte både ha kakan och äta den.
Jag håller med, till viss del. Du kan vara en lika bra eller dålig förälder oavsett om du är ung, gammal eller mittemellan. Pengar har ingen betydelse så länge du har råd att ge ditt barn mat, kläder och annat de verkligen behöver. Att ha råd med en gåstol eller en miljard leksaker är ju inget måste. Barn behöver först och främst kärlek i stora lass och trygghet.
Dock tycker jag att man bör ha tänkt till innan. Inte så att man måste ha planerat i år och dar menn att man ser till att man är redo. Redo att ge upp lite av det liv man hade innan. Någon annan debattör skrev nämligen om att hon tycker det är så fel att det förväntas att kvinnor skall ge avkall på sitt tidigare liv bara för att de fått barn... Är det fel? Jag tycker det borde vara ett krav att man som förälder, både kvinna och man, är beredd att sätta barnet i främsta rummet och göra vissa uppoffringar. Om man vill ha exakt samma liv och samma frihet som man hade innan, då anser jag inte att man bör skaffa barn alls. Sedan säger jag inte att man måste ge upp allt. Inte alls. Man kan prioritera egentid, gå ut och festa ibland och göra det mesta man gjorde innan - men inte i samma omfattning.
Som man så fint brukar säga: Man kan inte både ha kakan och äta den.
