En kosmisk kraft?
Hampus hade inte gillat det för han tror inte på ödet, men ibland får man liksom känslan av att det finns en plan. Att man kämpar sig igenom det tunga för att man vet att det händer av ett skäl, för att något fantastiskt väntar... Dagar då saker faller på plats på något sätt.
Förr såg jag livet och ödet som en slags orienteringsbana. Att det finns vissa fasta stationer som man kommer passera men att däremellan kan det se ut lite hur som helst. Nu vet jag inte.... jag vet bara att det känns som att det löser sig till det bästa om man bara har tålamod.
Förr såg jag livet och ödet som en slags orienteringsbana. Att det finns vissa fasta stationer som man kommer passera men att däremellan kan det se ut lite hur som helst. Nu vet jag inte.... jag vet bara att det känns som att det löser sig till det bästa om man bara har tålamod.
