Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Repris

Publicerad 2011-07-19 16:22:23 i Allmänt,

Ja det är precis som när han fick sina första tänder och jag långsamt förlorade förståndet och fick ha öronproppar hela dagarna för att stå ut med det eviga gråtandet och skrikandet. Har varken lust eller ork med något alls när det är så här.. men men... han har sina goa stunder med. Han vill gärna pussas och kramas mycket, men ibland är det lite av problemet. Han vill vara så nära mig att han nog hade klättrar in i mig om han hade kunnat, samtidigt som han blir uttråkad av att sitta i mitt knä utan vill röra på sig. Så han skall upp i knät, sedan börjar han maska sig och gråta, så släpper jag ner honom, men då vill han upp och börjar gråta. Dvs han hänger i mina byxor och gråter hela dagarna oavsett vad jag gör.

Får inte gjort något varken jag eller Hampus, och då är det massor som borde göras. Känns ibland som vi pausat allt och bara väntar på att Nico skall bli större... men det funkar ju inte riktigt när resten av världen fortsätter som vanligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela