Flaskan och andra experiment
Ett tag åt Nico alltid själv. Det vill säga han höll själv i flaskan. Vi satt ju alltid med, så var ju inte så att vi gav honom dem och gick vår väg, men det var väldigt praktiskt då man t.ex. kunde äta hela familjen samtidigt. Those days are over. Nu kan han inte hålla den på egen hand.
Om man ger honom flaskan nu så släpper han den och tittar fundersamt på den när den rullar iväg:
Hmm.. det är alltså så det går om man släpper den...
Om man då ger tillbaka den så kanske han släpper med ena handen:
Jaså, den försvinner då med...
Ibland kan han hålla med ena handen och slå på flaskan med andra, som han gör på sina skallror, och muttra irriterat för att den inte låter... och sedan se ytterst förvånad ut när den förr eller senare flyger iväg.
Bilden lånad från Sofias blogg, och det är alltså hon som är fotograf.
Även när jag håller flaskan kan han börja slå på den med sin lilla knytnäve och när den far iväg tittar han förvirrat och frågande på mig: Varför gjorde du så mamma?
Man märker ganska tydligt över huvudtaget nu att det handlar mycket om att testa och experimentera. Kan man t.ex. göra pruttljud med munnen full av gröt? Vad händer om man drar i den där, eller kastar den där? Eller, en favorit, kan man äta mammas hår?
Att smaka på saker är ju överlag ganska intressant just nu. Som i natt då han vägrade sova och spottade ut sin napp för att istället med äcklad min tugga hysteriskt på sin snutte.
Han försöker också klappa på mig och Hampus, vilket är himla gulligt, men hans klappande är ju mer rivande och smånypande vilket inte är lika skojigt :)
Om man ger honom flaskan nu så släpper han den och tittar fundersamt på den när den rullar iväg:
Hmm.. det är alltså så det går om man släpper den...
Om man då ger tillbaka den så kanske han släpper med ena handen:
Jaså, den försvinner då med...
Ibland kan han hålla med ena handen och slå på flaskan med andra, som han gör på sina skallror, och muttra irriterat för att den inte låter... och sedan se ytterst förvånad ut när den förr eller senare flyger iväg.
Bilden lånad från Sofias blogg, och det är alltså hon som är fotograf.
Även när jag håller flaskan kan han börja slå på den med sin lilla knytnäve och när den far iväg tittar han förvirrat och frågande på mig: Varför gjorde du så mamma?
Man märker ganska tydligt över huvudtaget nu att det handlar mycket om att testa och experimentera. Kan man t.ex. göra pruttljud med munnen full av gröt? Vad händer om man drar i den där, eller kastar den där? Eller, en favorit, kan man äta mammas hår?
Att smaka på saker är ju överlag ganska intressant just nu. Som i natt då han vägrade sova och spottade ut sin napp för att istället med äcklad min tugga hysteriskt på sin snutte.
Han försöker också klappa på mig och Hampus, vilket är himla gulligt, men hans klappande är ju mer rivande och smånypande vilket inte är lika skojigt :)
