Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Osagt

Publicerad 2011-02-13 16:29:06 i Allmänt,

Sitter och tänker på allt det man aldrig säger utan tar för givet att andra vet. För mig var det så självklart att han var betydde så mycket för mig, så självklart att han måste veta. Men tänk om han inte visste. Och en dag, nu, är det för sent. De osagda orden förblir osagda... för alltid. Som en bortglömd present som inslagen väntar på en dammig hylla, men som aldrig kommer öppnas.
Sådana tankar är jobbiga. Att veta att det är för sent. Att tänka på allt man borde sagt, och gjort.

Och så tittar man på Nico som ovetandes om liv och död ligger och leker på golvet. Glatt räcker han ut tungan när han inser att jag tittar på honom. Som en påminnelse om att hur konstigt det än är så går livet vidare. Men det gör ont ändå. Vetskapen att någon som var en del av min värld, någon som lämnat ett tomrum efter sig, någon jag kommer minnas med kärlek, bara kommer vara en okänd gammal man på ett fotografi för Nico.

För man kan inte dela med sig av känslan, inte föra den vidare. Så kanske, på ett sätt, så förblir även de sagda orden osagda. För vilka ord vi än använder så kan vi aldrig förmedla det vi egentligen känner. Men jag hoppas att han visste... att han kunde känna det i tystnaden när jag gav honom en kram.

Kommentarer

Postat av: Mamma

Publicerad 2011-02-13 17:19:13

Han visste Emma, det vet jag för sådant känner man på sig. Farfar var ju inte heller en man som visade sina känslor eller satte ord på dem men du kände väl hans kärlek ändå?:))Nu slipper han att lida, för det var det han gjorde nu det sista att andas var en ren plåga så det är fint att han nu fått ro.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela