Farfar
Min bror ringde för en stund sedan. Han och mina föräldrar sitter och vakar hos farfar. Han är riktigt dålig nu. Kan inte riktigt ta det till mig tror jag. Känns inte verkligt.
När jag var liten hände det att farfar lyfte upp mig och höll mig upp och ner. En dag när han gjorde det blev jag plötsligt rädd och sprang och gömde mig. Inte ens jag förstod varför jag just den dagen tyckte det var läskigt. Men jag minns det än. Hur jag satt där gömd och skämdes. Jag skämdes inte för att jag blivit rädd utan för att jag på något sätt förstod att jag sårat farfar. Att han velat skoja och jag gjorde så allt blev fel.
Jag kan fortfarande tänka på det ibland. Ångra.
Just nu önska jag att jag kunde gå tillbaka til just den stunden och göra om. Inte blir rädd utan skratta. Kanske är det fånigt. Kanske minns han inte ens det ögonblicket. Men ändå... jag skulle vilja skratta, och ge honom en kram.
När jag var liten hände det att farfar lyfte upp mig och höll mig upp och ner. En dag när han gjorde det blev jag plötsligt rädd och sprang och gömde mig. Inte ens jag förstod varför jag just den dagen tyckte det var läskigt. Men jag minns det än. Hur jag satt där gömd och skämdes. Jag skämdes inte för att jag blivit rädd utan för att jag på något sätt förstod att jag sårat farfar. Att han velat skoja och jag gjorde så allt blev fel.
Jag kan fortfarande tänka på det ibland. Ångra.
Just nu önska jag att jag kunde gå tillbaka til just den stunden och göra om. Inte blir rädd utan skratta. Kanske är det fånigt. Kanske minns han inte ens det ögonblicket. Men ändå... jag skulle vilja skratta, och ge honom en kram.
