Man får passa på
När man saknar tid hemma får man passa på att blogga när man har en sekund ledig på jobbet. Sedan kommer det bli stress, eftersom jag av någon anledning hade bokat elever efter det att jag egentligen slutat... så får bli gasen i botten till dagis efteråt (ne, jag kör alltid lugnt ändå... men inre stress blir det).
...
Jag uttalar mig ju annars sällan om mitt jobb av självklara skäl, men kan idag bara nämna att jag haft två elever som efter att ha haft en jobbig period nu mår mycket bättre vilket gör mig glad i själen. Härligt att veta att de kommer ha ett jullov utan att må dåligt.
...
Igår var det ju fullt upp men fick i alla fall bra besked av läkaren, att Nicos lungor nu låter bra, och han slipper medicin. Då han nu hostar mycket mindre så fick han till sin stora glädje vara på dagis idag.
Nicos farfar kom ju besök igår också. Nico kanske inte direkt känner igenom honom som just farfar eftersom de ses så sällan men han var väldigt glad och tyckte att all fokus skulle vara på honom, som alltid. Så när vi andra försökte prata så gick Nico runt och pekade på golv, väggar, lådor, luft... allt... och vrålade "DÄÄ!" "DÄÄ!". Gullungen.
...
Blev lite senare än vanligt så sedan somnade han gott och sov faktiskt bra hela natten och vaknade inte förrän jag skulle gå upp till jobbet, så var perfekt tajming.
En annan gullig sak är att han börjat blåsa på sin mat om man säger att den är varm. Han ser så himla go ut :)
...
Nu skall jag jobba vidare, åka och handla och sedan hämta på dagis. Sedan är det hem, göra lasange, plugga och försöka hinna med att andas. Mitt mantra: Snart jullov, snart jullov, snart jullov
