Trött på mig själv
Just nu är det ingen kul period här hemma. Tröttheten tar musten ur en och man förvandlas till en person man inte vill vara. Hampus är lika trött han och det gör ju att man inte heller får speciellt mycket mysig tid tillsammans, plus att man lätt missförstår varandra och känner irritation. Känns inte alls kul.
Och det mesta av tröttheten beror på en liten plutt som nu varit inne i en gnällperiod aningens för länge. Nästan hela dagarna lyssnar man på detta oupphörliga gnällande och vrålande. Förutom det vanliga gnället som är att förvänta, när han vill sova, är hungrig eller behöver bytas på... så gnäller han konstant för allt annat också. En leksak som är för långt bort, om han ålat iväg men inte orkar åla tillbaka och så vidare... och så vidare... om inget annat finns att gnälla på så lägger han sig och skriker vid soffbordet av ilska för att detta är för lågt för att krypa in under.
Han har glada nöjda stunder med... dessa brukar vara från det att han vaknar och en halvtimme framåt.... och om man får besök. Förutom det är de sällsynta eller varar högst tio minuter.
Igår trodde jag att jag skulle bli tokig för då riktigt skrek och grät han av... någon anledning... i tre timmar.
Frustrationen växer dessutom av att man inte får gjort något alls, fast man har massor att göra. Fattar inte hur alla andra fixar detta och ändå lyckas prestera.
Man vet ju att dessa faser går över, men denna har varat så länge så det känns som en evighet.
Och jag vill ju att min lilla unge skall vara glad, men hur kan man fixa det när man större delen av tiden inte har en aning om vad det är som gör honom så upprörd. Som nu.. när han ligger och slår på en leksak samtidigt som han skriker och nästan gråter... Något med leksaken gör honom uppenbarligen förbannad...?
Känner mig dessutom sjuk men värk i hela kroppen och ont i halsen, typ helt groggy, men måste ta mig till en affär med NAN idag för den är nästan slut.... Fan
Och det mesta av tröttheten beror på en liten plutt som nu varit inne i en gnällperiod aningens för länge. Nästan hela dagarna lyssnar man på detta oupphörliga gnällande och vrålande. Förutom det vanliga gnället som är att förvänta, när han vill sova, är hungrig eller behöver bytas på... så gnäller han konstant för allt annat också. En leksak som är för långt bort, om han ålat iväg men inte orkar åla tillbaka och så vidare... och så vidare... om inget annat finns att gnälla på så lägger han sig och skriker vid soffbordet av ilska för att detta är för lågt för att krypa in under.
Han har glada nöjda stunder med... dessa brukar vara från det att han vaknar och en halvtimme framåt.... och om man får besök. Förutom det är de sällsynta eller varar högst tio minuter.
Igår trodde jag att jag skulle bli tokig för då riktigt skrek och grät han av... någon anledning... i tre timmar.
Frustrationen växer dessutom av att man inte får gjort något alls, fast man har massor att göra. Fattar inte hur alla andra fixar detta och ändå lyckas prestera.
Man vet ju att dessa faser går över, men denna har varat så länge så det känns som en evighet.
Och jag vill ju att min lilla unge skall vara glad, men hur kan man fixa det när man större delen av tiden inte har en aning om vad det är som gör honom så upprörd. Som nu.. när han ligger och slår på en leksak samtidigt som han skriker och nästan gråter... Något med leksaken gör honom uppenbarligen förbannad...?
Känner mig dessutom sjuk men värk i hela kroppen och ont i halsen, typ helt groggy, men måste ta mig till en affär med NAN idag för den är nästan slut.... Fan
