Pappas pojke
Jag vet inte om jag skall tolka det som att min son verkligen älskar sin pappa, eller som att han avskyr mig.
Han var helt stollig mot mig hela dagen. Bara arg, arg, arg. Försökte jag pussa honom så slog han efter mig och han bara morrade och skrek hela tiden... som jag redan beklagat mig över.
Så blir det dags för hans skiftarbetande pappa (som alltså hade varit vaken på natten, han är inte världens största sjusovare alltså) att vakna runt 15. Så fort Nico ser honom strålar han av glädje. Inga sura miner alls, bara fnitter och skratt. Jag åker och handlar och när jag kommer hem en timme senare och frågar hur det har gått så visar det sig att Nico suttit med honom i sängen och lekt alldeles lugnt hela tiden.
Va fan, liksom! Hur orättvist är inte det?!
Klart jag blir glad att bebis är glad, och så klart önskar jag inte bekymmer för min man... men känns ju liiite surt att jag är den som matar och byter blöjor och så får jag bara skit. Otack är världens lön.
I alla fall åt han en jättekvällsmat och somnade ganska lätt runt 18.30. Håller på och ändrar hans mattider nu så han får längre tid emellan men kan äta mer varje gång. Vi skall även försöka låta honom äta ungefär samma mat som oss till middag.
Någon dag är planen att jag skall ställa mig och laga egen barnmat. Blir bra mycket billigare så nu när han äter så mycket. Får dock vänta tills Hampus eller min mamma eller någon kan hjälpa till för Nico klarar nog inte av lång tids matlagning som han är nu.
Nu skall jag snart sova.... jag-är-inte-pigg.
Förresten... kanske skall ge respons på Sabinas och Sofias kommentarer. Lite oförskämt annars :)
Sofia: Jag hoppas verkligen det är tänderna nu och att de bara poff hoppar upp allesammans och så kan det vara överstökat :)
Sabina: Kan säkerligen vara så att det är mycket som händer i kroppen och huvudet på honom. man märker ju dag för dag hur han utvecklas... även om jag just nu kan tycka att det avstannat lite... men det kanske bara är att jag inte ser framstegen då jag är så trött i skallen.
Han var helt stollig mot mig hela dagen. Bara arg, arg, arg. Försökte jag pussa honom så slog han efter mig och han bara morrade och skrek hela tiden... som jag redan beklagat mig över.
Så blir det dags för hans skiftarbetande pappa (som alltså hade varit vaken på natten, han är inte världens största sjusovare alltså) att vakna runt 15. Så fort Nico ser honom strålar han av glädje. Inga sura miner alls, bara fnitter och skratt. Jag åker och handlar och när jag kommer hem en timme senare och frågar hur det har gått så visar det sig att Nico suttit med honom i sängen och lekt alldeles lugnt hela tiden.
Va fan, liksom! Hur orättvist är inte det?!
Klart jag blir glad att bebis är glad, och så klart önskar jag inte bekymmer för min man... men känns ju liiite surt att jag är den som matar och byter blöjor och så får jag bara skit. Otack är världens lön.
I alla fall åt han en jättekvällsmat och somnade ganska lätt runt 18.30. Håller på och ändrar hans mattider nu så han får längre tid emellan men kan äta mer varje gång. Vi skall även försöka låta honom äta ungefär samma mat som oss till middag.
Någon dag är planen att jag skall ställa mig och laga egen barnmat. Blir bra mycket billigare så nu när han äter så mycket. Får dock vänta tills Hampus eller min mamma eller någon kan hjälpa till för Nico klarar nog inte av lång tids matlagning som han är nu.
Nu skall jag snart sova.... jag-är-inte-pigg.
Förresten... kanske skall ge respons på Sabinas och Sofias kommentarer. Lite oförskämt annars :)
Sofia: Jag hoppas verkligen det är tänderna nu och att de bara poff hoppar upp allesammans och så kan det vara överstökat :)
Sabina: Kan säkerligen vara så att det är mycket som händer i kroppen och huvudet på honom. man märker ju dag för dag hur han utvecklas... även om jag just nu kan tycka att det avstannat lite... men det kanske bara är att jag inte ser framstegen då jag är så trött i skallen.
