Måndag
Innan jag somnade skrämde han dock slag på mig. Han hade legat och sovit i kanske tre timmar och jag blev som vanligt lite orolig och kunde inte somna. Hampus sa då att "öppna bara dörren så hör du hur han snorar". Jag smyger dit och öppnar dörren och det är knäpptyst. Känner paniken stiga så går fram till hans säng där han ligger helt blek, utan napp och med öppen mun. Ser inte en rörelse först så hjärtat stannar typ i bröstet på mig. Sedan ser jag stillsamma små andetag. Han hade tydligen lärt sig andas med munnen nu.

Bild på fundersam liten plutt som mamma tog igår.
Vid 08.30 väckte Hampus mig genom att lägga en bebis på min mage som genast kastade sig på mig och gav mig en stor blöt puss, med öppen mun, på kinden. Han har sedan dess varit på varierande humör. Han ålar längre och längre för varje dag, och ställer sig mer och mer på alla fyra och försöker krypa, men efter ett tag blir han alltid ledsen och vill inte åla sig tillbaka utan bli hämtad. Antar att det är en trygghetsgrej, att veta att även om man ger sig av så kan man få sin mamma att komma när det behövs.
Nu kör han runt i sin gåstol men blir arg när han "fastnar" så har fått flytta alla mattor så att han skall ha lite mer yta att susa runt på. Det han egentligen är ute efter är att jaga katterna. Just nu kör han in i grinden om och om igen dock, så tur att den finns och är hållbar. Det är roligt att se hur han utforskar större och större ytor i huset.

Bild som mamma tog i fredags då Nico ingående beundrade sin egen spegelbild - och avslutade med att ge sig själv en puss :)