Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

En liten hyllning

Publicerad 2011-04-10 21:36:14 i Allmänt,

Jag tänker ganska mycket på hur mina egna föräldrar var nu när jag själv är förälder, och inser hur fantastiska de var... och att man som barn liksom bara tog det för givet. Allt var så självklart för en, och även om jag redan då var tacksam så insåg jag inte vidden av allt det de gjorde.

Hur de skjutsade mig på helgerna när jag var tonåring. I princip varje helg, och hämtade mig på nätterna. Ibland var det långt borta. Kan fundera på om jag själv verkligen kommer klara att vara en så snäll mamma.

Och när jag som barn var med i hur många bokklubbar som helst, boknörd som jag var/är. Nu vet jag ju hur dyrt det är. Riktigt dyrt! Inte tänkte jag på det då. Jag var ju bara så lycklig över mina böcker.

Elller när jag gick med i olika idrottsföreningar och de fick betala medlemsavgifter bara för att se mig hoppa av efter två gånger, eftersom jag var så socialt inkompetent och inte klarade av den press jag kände i grupper. De tvingade mig aldrig att fortsätta eller satte stopp för nästa försök.

Jag vill bli en sådan förälder. En sådan som alltid finns där och stöttar. En sådan som uppmuntrar drömmar och intressen. En sådan som ger förutsättningar men inte ställer krav på att det alltid måste lyckas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela