"God" morgon
Snuvigheten kvarstår, kombinerat med ett gött tryck över bröstet och ont i hela kroppen. En god natts sömn kanske hade hjälp lite, men i natt beslutade sig Nico för att det inte alls var natt och hade massa annat underligt för sig.
Hampus kom hem vid midnatt men redan några timmar innan dess så började ju Nico orma sig. Han låg i sin säng och gnydde och grymtade medan han vred sig som en mask och kastade huvudet från sida till sida så jag nästan blev orolig att han hade nån nervskada (ja jag lägger i högsta växeln direkt vid tecken på ohälsa).
Fick lägga honom bredvid mig i sängen och klappa lugnande på honom för att han ens skulle sova det allra minsta.
Sedan kom som sagt var Hampus hem varvid Nico tyckte att om pappa kommer hem så kan det ju inte vara natt. Då var han på solskenshumör. Han log och skrattade åt allt, och låg och förde långa samtal med oss på sitt eget språk.
Efter en stund uppenbarade sig dock en liten rynka mellan ögonbrynen och "pratet" blev allt mer upprört. Kändes verkligen som om han försökte säga mig något. Det han försökte säga visade sig vara "jag har kissat utanför blöjan, så ta av mig denna blöta pyjamas". Så det gjorde jag...
Resten av natten var han superorolig och vägrade sova om jag inte höll honom i handen heela tiden. Detta medförde en något obekväm sällning för mig och inte mycket sömn alls. Nico spottade dessutom ut nappen om och om igen och smågrät i sömnen. Han avslutade sedan natten med att kissa igenom igen... rejält.
Hoppas att det hela var en tillfällighet och inget tecken på att han börjar bli sjuk han med, men risken finns väl. Hoppas också att hans underliga separationsångest kommer gå över.
Just nu sitter han i babysittern och hickar och smakar på sina händer. Varken på gott eller dåligt humör. Själv känner jag mig halvt döende... Skulle dessutom behöva till affären sedan (skulle ju till BVC idag egentligen och skulle handlat då, men nu blev det ju inställt) men vette sjutton om jag orkar det.
Hampus kom hem vid midnatt men redan några timmar innan dess så började ju Nico orma sig. Han låg i sin säng och gnydde och grymtade medan han vred sig som en mask och kastade huvudet från sida till sida så jag nästan blev orolig att han hade nån nervskada (ja jag lägger i högsta växeln direkt vid tecken på ohälsa).
Fick lägga honom bredvid mig i sängen och klappa lugnande på honom för att han ens skulle sova det allra minsta.
Sedan kom som sagt var Hampus hem varvid Nico tyckte att om pappa kommer hem så kan det ju inte vara natt. Då var han på solskenshumör. Han log och skrattade åt allt, och låg och förde långa samtal med oss på sitt eget språk.
Efter en stund uppenbarade sig dock en liten rynka mellan ögonbrynen och "pratet" blev allt mer upprört. Kändes verkligen som om han försökte säga mig något. Det han försökte säga visade sig vara "jag har kissat utanför blöjan, så ta av mig denna blöta pyjamas". Så det gjorde jag...
Resten av natten var han superorolig och vägrade sova om jag inte höll honom i handen heela tiden. Detta medförde en något obekväm sällning för mig och inte mycket sömn alls. Nico spottade dessutom ut nappen om och om igen och smågrät i sömnen. Han avslutade sedan natten med att kissa igenom igen... rejält.
Hoppas att det hela var en tillfällighet och inget tecken på att han börjar bli sjuk han med, men risken finns väl. Hoppas också att hans underliga separationsångest kommer gå över.
Just nu sitter han i babysittern och hickar och smakar på sina händer. Varken på gott eller dåligt humör. Själv känner jag mig halvt döende... Skulle dessutom behöva till affären sedan (skulle ju till BVC idag egentligen och skulle handlat då, men nu blev det ju inställt) men vette sjutton om jag orkar det.
