Knyttet - kort men tjock

En feministisk socionoms tankar om ditt och datt

Dag med liten nisse

Publicerad 2012-03-30 21:36:59 i Allmänt,

Nico tycks må bättre och har tyckt att det varit tråkigt att spendera dagen med mindre kry mamma. Han vart i alla fall glad av att hans pappas jobbmiddag blev inställd så hela familjen var samlad på kvällen.
Dagen idag gick till så att sonen sov tills ungefär 08 (tack!) och sedan låg vi och drog oss i sängen. Frukost intogs, vi byggde med Duplo och lekte, försökte ge lunch men han vill inte äta så blev Lotta på Bråkmakargatan och så somnade han och sov i tre timmar istället.
När han vaknade så ville jag verkligen ha i honom något så han fick en hamburgare. Kände mig som en dålig och onyttig mamma men han var glad.
Från att ha varit en unge som åt allt så äter han nu endast: Banan, formbröd ("rostbröd"), fil, våfflor, hamburgare och i viss mån macaroner med ketchup.
Försöker med allt men icke. Vet inte om det är för att han är sjuk och saknar matlust, om sjukdom och svamp i munnen gör att saker smakar äckligt eller om han helt enkelt blivit kräsen :/ Vet inte riktigt vad jag skall göra för han ju inte leva på de sakerna.
Smider en plan?
För övrigt märker jag varje dag nu att hans språkutveckling ändå går långsamt fram. Han är så lustig med att varje gång han använder ett ord så ler han lurigt mot mig efteråt som för att säga: Du ser, jag kan... i smyg :)
Idag har han förutom det vanliga även härmat en ko (har han gjort ett tag nu men han gör det bara när han känner för det) och kallat en hund för vovvov.
Det där med att peka ut kroppsdelar är dock inte riktigt hans grej. Innan var det enbart magen. Nu pekar han ut öra och näsa med, men han gör det lite på måfå... Tycks chansa på en kroppsdel så fort han hör frågan: Var är..? Och varje gång tittar han lite nedlåtande på en som om han verkligen inte fattar poängen med allt detta pekande.
Vi åkte till affären en snabbis med vilket han uppskattade. Han satt i vagnen och vinkade till alla och försökte inleda konversationer. Om någon svarade så fortsatte han sedan ropa saker till personen oavsett om denne befann sig i närheten eller i andra änden av affären.
På kvällen var det lite bus och lek. Hampus spelade dataspel och Nico tog sin lilla korgstol och satte sig bredvid, mycket stolt över att ha en egen liten stol.
Han följde även med mig ner och la in tvätt i maskinen, men var ledsen när vi skulle upp för han älskar mattan i studion. Måste påminna honom om den på dagis för han sätter sig i kanten på den och börjar klappa takten som vid sångstunderna på dagis.
Nu sover han som en stock här i sängen.

Bara massa snor

Publicerad 2012-03-30 10:04:13 i Allmänt,

Jag är förkyld och Nico är sjuk, fast jag tycker mer synd om mig själv än vad han gör. Hampus skall dessutom på jobbmiddag efter jobbet idag så blir att vara ensam hela dagen.
Rätt lugnt med andra ord här hemma. Nico försöker använda mer ord i alla fall. Han vill smaka godis igår och då sa han "Nam nam".
På kvällen skulle han sova men bara gnällde och skulle rymma, tillslut frågade jag om han ville ha en banan och det var precis det han ville. Då sa jag att "Du får lära dig säga: Mamma jag vill ha en banan" och då tittar han på mig och säger: "Mamma, ba ba ba ba Baba"... haha.. det var ett fint försök med exakt samma tonfall som jag hade.
Stolt pappa med Nico som mycket koncentrerat försöker skruva loss små skruvar :)

En liten bokenkät

Publicerad 2012-03-28 13:19:09 i Allmänt,

Jag älskar böcker och jag älskar att svara på frågor, så denna bokenkät var ju såklart helt oemotståndlig.

**

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Svårt, då jag inte så ofta lägger de dåliga böckerna på minnet.. och de allra värsta läser jag nog inte klart heller för den delen. Men om jag skall tolka ordet "värsta" som en en bok som gjorde mig illa berörd, istället för en bok som är dålig, så utan minsta tvekan Rosario är död. Mardrömmar i månader, hemsla bilder i mitt huvud som aldrig kommer försvinna, ångest och vill knappt tänka på den. Ibland mår man bättre av att inte veta hur hemsk verkligheten kan vara.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Finns så många, men för att ge några exempel så gjorde boken Prozac av Elisabeth W*någonting* stort intryck på mig i tonåren då jag insåg att jag inte var ensam. Tisdagarna med Morrie gav mig en ny syn på världen och att man skall ta vara på livet. Kommer alltid älska den boken. Tycker för övrigt mycket om Eva Dahlgrens bok, som jag tror har titeln Att närma sig ett träd, då den är så vacker. Senast i raden blev jag starkt påverkad av Sarahs nyckel och budskapet om att vi inte får glömma saker som hänt.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Hmmm... jag vet inte... men jag tror att det finns en hel del Stephen King böcker som skrämt mig. Jag tycker egentligen inte så mycket om hans böcker men han har en förmåga att gå ett steg längre och närma sig total sinnesförvirring som gör att han blir skrämmande. Jag vet att han skrev en novell om en polaroidkamera som vad man än tog kort på så kom det ut som en bild på en stor hund.. och för varje kort man tar kommer hunden närmare och närmare... Den novellen skrämde skiten ur mig.

4. Vad använder du som bokmärke?
Närmaste papperslapp... ALDRIG hundöron!

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig…?
När jag väl börjar läsa en bok så är jag fast och läser nästan nonstop tills den tar slut.

6. Vad var den första bok du läste?
Ingen aning... nån barnbok antar jag. Annars läste jag mycket Enid Blyton och sådant som liten.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Svårt. Inbundet ger en mer lyxig läskänsla, och älskar om den har lite knarrande pärmar, men pocket är mer lättläst.

8. Vilken bok läser du nu?
The Hobbit faktiskt. Köpte den på bokrean och glömde bort den. Än så länge något av en besvikelse. Mycket dvärgar som sjunger.

9. Och vilken sida är du på?
Ingen aning.. en tredjedel in.. om ens det.

10. Brukar du lämna “kännetecken” i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
Nope.. jag är väldigt rädd om mina böcker, och om de inte råkar ut för sabotage av katt eller son så ser de fortfarande olästa ut efter att jag är klar.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Jo det kan det nog göra, men svårt att säga hur. Beror lite på vad som tilltalar mig just då. Kan dock uppskatta en fyndig titel, eller en som är ovanlig.

12. Sidantalet, då?
Hellre tjock än tunn.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Aldrig!!

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Många.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Inte som jag kan påminna mig.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Böcker jag inte gillar säljer jag eller ger bort. De jag tycker om, vilket är många, är jag väldigt fäst vid och lånar helst inte ens ut dem.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Nej sällan, jag spenderar aldrig lång tid därinne.

18. Just det, läser du i badrummet?
Nej, ytterst sällan, av ovan nämnda skäl.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Nej, jag läser vad jag känner för för stunden även om jag ibland kan anteckna böcker jag vill komma ihåg att köpa.

De andras liv

Publicerad 2012-03-28 12:17:14 i Allmänt,

När man läser andra människors bloggar så kan man inte låta bli att skapa sig en bild av den personens liv och man börjar liksom jämföra lite. Och nästan alltid så finns det något där, i de andras liv, som jag vill ha. Något jag inte riktigt kan uppnå i min egen vardag.
När jag läser Lady Dahmers blogg så önskar jag att jag också var så där genomtänkt hela tiden. Hade svar på allt och hade någon slags genomtänkt plan vad gäller min barnuppfostran. Ketchupmamman verkar ta hela livet med en klackspark vilket verkar vara en trevlig egenskap. Vill också vara sådär spontant fyndig och lustig.
När jag läser Sofias blogg så får man alltid intrycket av att hon har sådan koll. Att hon lyckas få saker att bli som hon vill att de skall bli. Det spelar ingen roll att jag vet att det såklart inte är så, för hon får det ändå att se så lätt ut. Matchande kläder och ständiga sociala avslappnade sammanhang. 
För att inte tala om Linneas blogg. Hon skriver så vackert vardagsfilosofiskt att man får en känsla av att vart hon än går så ser hon det vackra i tillvaron. Eller går och går, hon känns som en älva som liksom svävar fram. Hon känns som en sådan som inte missar vardagens dofter och magiska stunder. Så vill jag vara. Så vill jag skriva.
Och så funderar jag på vilken bild man får av mig när man läser min blogg, och så blir jag nästan deprimerad, för det enda ord som dyker upp i mitt huvud är: trött.
Och då önskar jag att jag istället kunde säga vad jag sa i en dröm jag hade härom natten, vars innehåll jag inte tänker gå in på men som ni kan fantisera fritt om efter att ha läst mitt citat från denna:
Jag är inte bara kurator, jag är ninja också.
:D

Suget

Publicerad 2012-03-28 11:42:44 i Allmänt,

En gång i halvåret kommer det som på beställning, Ullareds-suget. Gekås-abstinens. Nu vill jag dit. Jag vill handla sommarkläder, inredningsprylar och massa massa leksaker till Nico.
Titta bara på denna lilla cykel, i "hans" färger.
Jag tror jag måste dit... snart.

Tänka sig

Publicerad 2012-03-28 07:56:11 i Allmänt,

Visst är det svårt att fatta att det var skitnyss som plutten var ännu mindre. Egentligen är det ju inte länge sedan bilden nedan togs, men samtidigt är det en evighet som har passerat.
Nu äter han ju medicin och är såå duktig. Verkar som han börjar fatta att han blir bättre av den. Han fattar mycket av det man säger, mer än man tror. Om man skall sova i vår säng och han börjar försöka rymma och man säger: "Antingen ligger du här eller så får du sova i din säng", så kommer han tillbaka och lägger sig. Jag veet, man kanske inte skall hota, men ibland har an inget annat att ta till.
Han tycks dessutom ha ett medfött ordningsinne som han inte kan ha fått varken från mig eller min man, vi är båda... well, mindr ordningssamma. Som igår... Nicos tandborste låg på mitt sängbord eftersom jag oftast borstar hans tänder i sängen innan han skall sova, men så när jag skulle hämta den så var den borta. Letade och letade och tänkte att var kan ungen ha gömt den. Så försökte jag tänka som Nico och gick in i badrummet... och visst, han hade gått och lagt den där den ska vara egentligen. Haha. Gullunge <3

Doktorns dom

Publicerad 2012-03-27 19:44:34 i Allmänt,

Idag var jag med lillskrutten hos farbror doktorn meddelade att det var dubbelsidig kraftig öroninflammation och luftrörskatarr. Medicin med andra ord. Detta penicillin tyckte han dock inte var lika äckligt som Kåvepeninet, som tur är. Han protesterar men kräks inte.
Han är dock på ganska bra humör och busar och skrattar. Han älskar dock sin nya vagn så mkt att han grät när han såg att han skulle åka i den gamla :)
Så nu är det att ta hand om sjukt barn samtidigt som vi har några få veckor på oss att få klart inför besiktning och husvisning. Men, men... det får gå.

Favoritkläder

Publicerad 2012-03-27 08:28:40 i Allmänt,

Tänkte dela med mig av mina favoritmärken på barnkläder. Jag tycker ju om kläder som gärna är lite retro, tycker om stjärnor och gillar kläder med lite gärg även om mycket blir brunt, grönt och lila.
Toppenfina klädmärken:

Moonkids
Kameleont
Blingo
Me and I
Katvig
Kik Kid
Liten
Villervalla

Det är de jag kommer på just nu.

Plutten

Publicerad 2012-03-26 11:30:54 i Allmänt,

Här är han på tåget till Stockholm

Pratade med Hampus i telefonen och han sa att Nico verkade må lite bättre nu. 38,5. Får hoppas att det blir ännu bättre snart.
Glömde förut skriva om hans våffelpremiär igår. Först vägrade han ens smaka och bara stirrade skeptiskt på det och skakade på huvudet. Då blev jag lite drastisk och nästan tryckte in en liten bit i munnen på honom så han skulle fatta att det var gott.. och oj vad gott det var. Han åt och åt så han nästan sprack.
Och kanske att han kom ihåg vad det hette för när jag talade med Hampus i telefonen låg Nico bredvid och när jag sa: "man borde kanske ge honom våfflor eller pannkakor idag med så han får i sig något", så hör jag ett vansinnes skratt i bakgrunden från Nico..haha.

The hungergames

Publicerad 2012-03-26 08:12:00 i Allmänt, Film,

Igår fick jag äntligen se den. Filmatiseringen av första boken i The hungergames- trilogin. Hampus tog hand om Nico på kvällen och jag och lillebror åkte till Stenungsund och såg den. Det var vi och massor av tonåringar.
Jag tycker det är svårt att betygsätta filmen, för jag tror jag hade tyckt om den mer om jag inte läst boken och älskat den så. Nu känns det som om jag kanske hade för höga förväntingar.
Visst är filmen jättebra och samhällskritiken kom fram. Jag var rädd att de skulle göra den för lam i sina försök att tilltala tonåringar men det känns som om de verkligen försökt få med bokens kärna. Den är dessutom snyggt gjord och jag tycker aldrig att man blir uttråkad, och jag tycker inte att man skulle kunnat ta bort något.
Efteråt kände jag dock att något saknades men kunde inte sätta fingret på det förrän efter en stund. Det är känslorna. Boken bygger så mycket på huvudpersonens tankar och känslor, och man lär verkligen känna alla karaktärer. I filmen har man dock inte riktigt haft tid eller utrymme att fördjupa sig så man kan inte alls följa den tankekedja som leder till karaktärernas utveckling och förändring och vissa motiv får man gissa sig till. Den får ändå 3,5 eller kanske till och med en 4:a av mig. Och kommer garanterat se den igen, och ser fram emot kommande filmer av de återstående böckerna.
Och kanske hade min uppskattning av filmen varit ännu större om filmupplevelsen inte förstörts en hel del av de tonårskillar bakom oss som vägrade hålla tyst utan var tvugna att, trots att brorsan sa till dem ett antal gånger, kommentera allt i filmen och påpeka högt när något avvek från boken. Tillslut fick jag låtsas att de var utvecklingsstörda och inte kunde hjälpa sitt beteende för att stå ut.
 

Lillen fortfarande sjuk

Publicerad 2012-03-26 08:01:46 i Allmänt,

De senaste dagarna har jag inte fått mycket gjort. Nico har haft runt 39-40 graders feber stor del av tiden och är extra mammig och vill gärna att man sitter och myser tillsammans. Han ar varit ganska gnällig också, kanske på grund av att han knappt vill äta.
De stunder febern lättar lite tycker han dock att han inte alls är sjuk och vill ut och leka och busar runt. Köpte en sulky begagnat i lördags och den älskar han och klättrar själv upp i den och sitter och ser stolt ut. Har försökt ta kort på det men tyvärr är han så snabb så när han ser min kamera så klättrar han snabbt ur vagnen, och alla bilder blir så här:
Annars har det mest varit oroligt sovande, eftersom han gnäller i sömnen, vaknar och yrar och gråter, vill dricka vatten tusen gånger på natten och har det allmänt jobbigt. Lilla plutten, hoppas han snart blir frisk.
Hampus har i alla fall varit skitduktig och fixat hema och jobbat på, och idag är han hemma och vabbar medan jag jobbar.
Ja, så här kan man också sova.

Glöm inte. Minns alltid.

Publicerad 2012-03-21 09:13:01 i Allmänt,

Jag läste Sarahs nyckel för några dagar sedan (bättre sent än aldrig) och blev helt tagen. Allt detta fruktansvärda som människor försöker glömma och låtsas som det aldrig hänt.
Och nu några dagar senare så sköt någon ihjäl små judiska barn på en skola i samma land som boken utspelar sig i. Och inombords gråter jag. Gråter för att det finns sådant hat i världen. För visst kan jag säga att jag hatar, och nog kan jag nog hata också, men detta är något annat. Ett hat så starkt att man dödar barn... det finns en gräns och när man dödar barn då har man passerat den.
Man måste lära av historien. Man kan inte låta samma saker hända om och om igen.
Vi kan kritisera och vara fördömande och ibland orättvist fördomsfulla, för sådana är människor och kritik är ofta bra. Vi kan ha åsikter och olika politiskt syn på saker. Man kan till och med vara lite diskriminerande (även om det inte är bra och det inte är önskvärt) och tycka illa om människor av olika anledning. Kanske önska att en viss typ av människor inte ens fanns, eller i alla fall deras åsikter.
Men det finns en sak vi aldrig, aldrig får göra. Vi får inte hata så starkt av vi dödar barn. Och aldrig hata så starkt att vi sitter tysta och låter det ske för någon annans hand heller.
Det kommer alltid finnas ett vi och ett dom, för sådana är vi. Vi delar upp, kategoriserar och ger etikett. Men vi får aldrig glömma hur nära varann vi ändå är... att i vi är deras dom och dom är ett vi. Att vi alla är människor.. men känslor, förhoppningar och drömmar.
Och att barn, de är inte skyldiga till det vi vuxna gör... och om man skall få lov att kräva något här i världen så är det att barnen skall få leva.
Så glöm inte... och låt det inte hända igen.

Fotat och klart

Publicerad 2012-03-20 12:50:10 i Allmänt,

Igår städade jag hela fucking dagen. Med hjälp av först mamma och sedan Hampus då. Men ändå. Vid 20 fick vi natta Nico i vår säng och sedan smyga ut och städa vidare. Vid 22 sa jag att Nico ville att jag skulle sova för han vaknade och var ledsen. Ibland är det skönt att ha ett barn att skylla på.
Imorse var jag så trött att jag inte ens vaknade när Nico gjorde det. Vaknade av väckarklockan klockan 7 och då hörde jag ett litet barn med skor klampa runt och leka i sitt rum.
Sedan var det Nico till dagis vid 9 och panikstäda det sista. När mäklaren och fotografen kom sprang jag fortfarande runt med dammsugaren i högsta hugg.
Efter två timmar var fotograferingen med den väldigt duktiga fotografen klar. Hon piffade och puffade och allt såg så fint ut att jag för ögonblicket inte kunde komma på varför i helvete jag vill flytta alls.
Skall bli spännande att se resultatet och då delar jag med mig för finare än så här har huset aldrig varit.

Vår helg

Publicerad 2012-03-19 09:20:39 i Allmänt,

Här kommer en liten summering av vår härliga helg. Många bilder är dock på makens mobil så kommer bjussa på lite mer foton framöver.
Vi åkte tidigt på fredags morgon och tog Blå Tåget till Stockholm. Nico var duktig men tyckte det var lite trist att åka tåg så länge. Han hade svårt att få ro att både äta och sova så han blev lite ledsen.
När vi kom fram mötte vi upp Hampus syster Anna och promenerade runt i Stockholm och sedan till Skansen. Nico uppskattade dock inte djuren på Skansen så mycket, förutom en älg, utan tyckte mest det var kul med grus, pinnar och vattenpölar.
På eftermiddagen mötte vi upp med Isabelle, hennes man och lille son för att äta middag. Var god mat men jag fick lämna restaurangen ganska snabbt och promenera runt med en övertrött liten Nico. Efteråt åkte vi hem till Isabelle där vi skulle bo över helgen.
Foto lånat av Isabelle
På lördagen var på morgonen på en lekplats som Nico aldrig ville lämna, och sedan åkte vi och hälsade på Hampus farmor som tyckte det var jättekul att träffa Nico. Nico var dock lite trött och blev glad när vi kom hem till Isabelle igen.
På kvällen skulle jag och Hampus till Top Gear och Nico skulle stanna hos Isabelle. Var väldigt nervös att Nico skulle vara mycket ledsen men det gick jättebra och fick sms redan innan showen hade börjat att Nico hade somnat gott. Så vi kunde verkligen slappna av och njuta av en skitrolig föreställning.
Man behöver lite vuxentid tillsammans ibland och det var jättemysigt att bara vara vi för en gång skull, även om man saknade plutten.
Foto lånat av Isabelle
Dagen efter åkte vi, trötta, ganska tidigt in till stan och mötte upp massa Augustimammor med barn på en stor lekplats. Var jättekul att äntligen få träffa så många av de mammor som man via nätet lärt känna under snart två års tid. Nico ÄLSKADE lekplatsen. Han var lycklig så han riktigt bubblade och tjöt. Han åkte kana, gungade, lekte i sandlådan och hade superkul.
Nico älskade att ligga i de stora gungorna och njuta.
Han lekte på så mycket att han efter en stund efter att ha ätit en korv med bröd själv kom och ville sitta i vagnen och när vi lämnade lekplatsen tog det inte lång tid innan han somnade. Sedan sov han medan vi gick till stationen och väntade på tåget och jag och Hampus åt.
Ett helt gäng Augustibarn
Nico var vaken hela tågresan hem men det gick bra och han höll sig på ganska bra humör hela vägen med hjälp av min iPhone.
Han somnade i bilen från Göteborg och när vi kom hem var han så supertrött att han knappt ens vaknade när jag bar in honom från bilen och sov som en stock så fort jag lagt honom på sängen.. och sedan sov han hela natten som om han vore medvetslös.
En helg underbar helg har det varit. Stort tack till Augustimammorna som kunde komma och träffas och ett jättetack till Isabelle med familj att vi kunde bo där och de kunde passa Nico. <3

Sol och varma tankar

Publicerad 2012-03-14 10:16:06 i Allmänt,

Nu är det vårväder ute och jag sitter och tänker på min underbara unge. På något konstigt sätt är det som om vi nyligen börjat "upptäcka honom på nytt" hemma. Jag menar, när man precis kom hem från BB så låg man ju i timmar och bara tittade på honom, suckade av hänförelse och upprepade om och om igen hur perfekt och söt han var. Sedan följde ett år av sömnlöshet, skrik, vrål och ännu mindre sömn och fast han fortfarande var lika underbar och söt så kunde man stundvis nästan glömma det, eller i alla fall så var man så in i norden trött att man helt enkelt inte orkade reflektera över det. Men nu känns det nästan som ett nytt barn där hemma, eller samma barn i en uppdaterad version. Nico 2.0, eller vad datanördar brukar säga.
Han förstår vad man säger och faktiskt, ganska ofta men inte jämt, så lyssnar han om man bara använder rätt tonfall och ger honom lite tid. Lugn och mjuk röst och be om det två, tre gånger så går det in - för det mesta.
Han är nästan jämt på glatt humör och skrattar och busar, och så har han börjat bli väldigt gosig och vill pussas och kramas mycket.
Nu sover han dock inne hos oss. Han sov från det han var 2 månader tills det att han var 17 månader i egen säng i eget rum, men nu sover han hos oss. Kan ju låta som ett nederlag men vi kände att om det är vad han behöver just nu så får han det. När man börjat vänja sig vid trängseln så sover man dessutom bättre eftersom han sover genom hela natten och man dessutom kan ligga kvar och mysa en stund på morgonen innan man går upp.
Och när han somnar på kvällen, vilket nästan alltid går snabbt och lätt nu när han får sova med oss, så ligger vi där och tittar på honom och upprepar om och om igen hur söt han är.

Säger hej i farten

Publicerad 2012-03-13 10:14:01 i Allmänt,

Jag bara målar och målar och städar och pluggar så jag hinner inte blogga. Men bjussar här på liten uppdatering i bilder på världens sötaste unge.
När jag hämtade plutten på dagis igår så var han så svettig att jag fick ta overallen innan han sattes i bilen. Börjar bli väl varmt för vinterkläder nu.
När vi kom hem blev det pastasallad till mellis och ett till synes väldigt spännande avsnitt av Vi på Saltkråkan.
Eftersom altanens räcke nu blivit klart så tog han sig sedan en sväng ut på den tillsammans med katt och dockvagn.
Han tyckte dock det var lite dåligt städat och började borsta istället.
Innan dagis imorse passade han på att leka lite med gruset utanför.
Nu skall jag passa på att vara effektiv medan lillen är borta trots att snoret rinner och det känns som om jag har en elefant sittandes på bröstkorgen.

Här är vi inte könsstereotypa minsann

Publicerad 2012-03-09 08:09:00 i Allmänt, Barn,

Igår åkte jag och Nico till mamma och pappa där Nico åt lunch och sov middag. Jag pluggade under tiden och fick gjort ett av mina skolarbeten vilket var skönt.
Sedan tog jag, mamma, Nico och min farmor och åkte till Göksäter. Var tvungen att köpa en hel del saker att pynta med inför mäklarens fotografering av huset. Ville dock enbart köpa sådant som jag faktiskt vill ha sedan så det tog ett tag att hitta vad man ville ha. Köpte även små vårsneakers till Nico och ett par gummistövlar till honom, och vårmössor.
Både jag och Nico fick fina saker av snälla mamma och snälla farmor också. Jag fick ett fint lila fat av mamma bland annat. Nico fick en onepiece och en tröja av farmor och mamma köpte honom en rosa dockvagn som han så gärna ville ha. Han älskar dockvagnar och då är det klart att han skall ha en. Sedan gick han lyckligt runt hemma både igår och idag på morgonen och kör sin docka i vagnen.
 
 
Idag skall jag måla lister och dona och greja. Full rulle.

Min guru

Publicerad 2012-03-07 12:07:44 i Allmänt,

Min barnpsykologguru är Jesper Juul och därför bjussar jag här på en del av en intervju med honom som fanns i ett gammalt nummer av Ordfront:
***
– Jag säger ofta att barn som växer upp nu växer upp med föräldrar som byter värden oftare än de tvättar händerna. De flesta stiger upp på morgonen och vill vara så att säga ”moderna föräldrar”. Men så fort de inte vet vad de ska göra så letar de i arkivet av mer auktoritära uppfostringsmetoder och försöker hitta svaret där.

Enligt Jesper Juul är vårt verkliga problem att vi överhuvudtaget låter en metod forma relationen till våra barn. Han konstaterar att om en vuxen person vänt sig till en psykolog och bett om en bra ”metod” för att få sin hustru eller man att sluta bråka hemma så hade önskemålet betraktats som stört. Som vuxna förväntas vi inte försöka manipulera vår partner till underkastelse. Den make som anlitar en ”Super Nanny” för att tvinga sin bråkiga hustru att lyda blir snart ensam. Och den kvinna som försöker lösa konflikter genom att döma sin man till ”utvisning” lyckas troligen inte heller rädda relationen.
Men många barn utsätts för den typen av behandling. Jesper Juuls poäng är att det är lika orimligt att använda metoder för att få sina barn att bete sig så som man önskar, som det vore att använda metoderna på vuxna. Inte minst därför att det tvingar föräldrarna att ägna sig åt rollspel.

– Man är så upptagen av att låta som en ”riktig förälder” att man till slut börjar tala om sig själv i tredje person: ”Mamma vill inte att du gör så”, ”Pappa tycker att du ska göra så och så”. Det där rollspelet blir man enormt frustrerad av som barn. Och det är förståeligt, tänk om man haft en vuxen partner som ständigt gick runt och spelade kvinna eller spelade man och talade om sig själv i tredje person? Man hade ju förlorat intresset relativt fort.

Idag är de mer auktoritära uppfostringsmetoderna på väg tillbaka. I program som ”Super Nanny” rekommenderas skamvråns återinförande, vilket också har genomförts på enstaka svenska skolor. Idén är att barnen ska tvingas till underkastelse med hjälp av psykiska bestraffningar. Enligt Jesper Juul fungerar sådana metoder, men bara på kort sikt.

– Den mest effektiva formen av uppfostran är ju våld. Eller hot om våld. Det är fullt möjligt att knäcka barn upp till elva, tolv års ålder med våld, eller med Super Nannys, eller vad man nu hittar på. Men vad vi också vet är att senast när barnet kommer i puberteten så får föräldrarna tillbaka med ränta. 
I sina böcker konstaterar Jesper Juul att priset för den lydnad som vi kan tvinga fram med bestraffningar och hot är mycket högt både för barnet och föräldrarna. Barnet lär sig nödvändigheten av underkastelse, och samtidigt förlorar det respekten både för sig själv och för sina föräldrar. Detta syns inte på allvar förrän barnet kommit upp i tonåren, men då blir revolten desto mer dramatisk. Relationen till föräldrarna blir distanserad och ansträngd. När föräldrarna blir gamla känner de sig övergivna av sina vuxna barn Men fröet till det sveket sådde de själva när de försökte lösa konflikter genom att tvinga barnet till underkastelse. Inga relationer håller för ett sådant maktmissbruk.

Föräldrar som satsar på en mer ”fri” uppfostran strävar ofta efter att bli ett slags serviceinstitutioner för sina barn. Barnets önskemål ska uppfyllas så långt det är möjligt, vilket betraktas som ett demokratiskt sätt att styra familjen. 
Men enligt Jesper Juul kan familjen aldrig vara en demokratisk institution. Det leder enligt hans erfarenhet bara till frustrerade barn och dysfunktionella familjer. Föräldrarna måste vara ledare och en ledare får inte vara rädd för konflikter.

– Om föräldrarna är konflikträdda och hela tiden försöker ha glada barn omkring sig genom att alltid säga ja och aldrig säga nej, så utvecklas varken barnets medfödda förmåga till empati eller deras sociala förmåga. Barnen blir antingen oroliga och bråkiga och ska vara i centrum hela tiden. Eller också blir de inåtvända och självdestruktiva. De kan börja skära sig själva i armarna eller få ätstörningar när de kommer i puberteten.
Det här innebär dock inte att han stämmer in i den kör av röster som just nu påstår att barn ”behöver gränser”. Lika lite som vi bör försöka uppfostra våra arbetskamrater eller vår vuxna partner genom att konstruera gränser för dem, ska vi göra det för våra barn. Vad föräldrarna däremot ska göra är att respektera sina egna gränser, och kommunicera dessa till barnen.

– Om man tvivlar på varför det är viktigt att ta tillvara på sina gränser och sina egna behov i förhållande till barn så ska man fråga sig varför det är så viktigt i förhållande till andra vuxna. Svaret är detsamma: Relationen blir dålig om man inte tar i vart fall minimalt vara på sig själv. Om den ena parten hela tiden försöker tillfredsställa den andre så vet man inte var man har varandra och det kommer inget gott ut av det. Den andre förlorar respekten, blir ensam och får samtidigt ett jätteansvar på sig.

Om vi vill skapa goda relationer till våra barn måste vi enligt Jesper Juul ställa höga krav på oss själva: Vi måste bli autentiska.
I boken Här är jag! Vem är du? som nyligen kom ut i pocket i Sverige beskriver Jesper Juul en vanlig situation: Föräldern har just satt sig för att läsa tidningen och då kommer barnet med en sagobok och vill ha högläsning. Om föräldern använder den gamla auktoritära linjen säger han eller hon argt: ”Kan du inte se att jag läser tidningen nu?” och jagar ut barnet ur rummet. Barnet får då veta att det var fel att uttrycka ett önskemål och hon känner sig värdelös. Så småningom kommer barnets självkänsla att ta skada och hon kommer att börja uttrycka sina behov indirekt, det vill säga klagande och vädjande eller genom tjat. Eller också ger hon upp och slutar uttrycka behov överhuvudtaget.
Föräldrar som tillämpar ”fri” uppfostran släpper i samma situation tidningen och griper sagoboken. Risken är dock stor att barnet känner att detta inte riktigt är vad föräldern vill. Detta skapar skuldkänslor hos barnet, vilket också i längden skadar självkänslan. Hon kommer dessutom att imitera förälderns beteende och själv få svårt att urskilja sina egna gränser när andra kräver saker av henne.

Juul rekommenderar att den tidningsläsande föräldern istället är det han kallar autentisk, och vänligt med bestämt säger: ”Nej, jag vill inte läsa en saga för dig nu. Jag vill hellre läsa tidningen”. Barnet kan då bli frustrerat, vilket han menar är nyttigt. Hon kommer att känna att det både är i sin ordning att uttrycka ett behov och att säga nej. Det leder till att hon lär sig att respektera både sina egna och andras behov. I framtiden kommer hon inte att känna sig tvingad att säga ja bara för att någon ber om något, och hon kommer inte heller att vara rädd för att uttrycka egna önskemål.
Enligt Jesper Juul är dock många föräldrar rädda för att visa upp ett autentiskt jag för sina barn.

– En 30-årig journalist med tre barn frågade mig nyligen vad man ska göra när man kommer hem sent från en helvetes dålig dag på jobbet och märker att mannen som man trodde var hemma plötsligt har ett viktigt möte och man bara vill önska att man aldrig fått barn. Vad gör man då? Jag svarade: Man sätter sig ned på golvet och skriker. Hon blev verkligen överraskad: ”Gud, kan man verkligen göra det?”. Det hon menade var: ”Tål barnen verkligen det?”. Tål barn att föräldrarna tappar konceptet och inte kan ta hand om dem i två timmar eller är olyckliga? Det tål de. Det tar de överhuvudtaget ingen skada av.

I en av sina böcker förklarar Juul vad han menar genom att berätta om två föräldrar som just fått sitt andra barn. Den treårige sonen var så svartsjuk på sin nyfödda lillasyster att han ofta slog henne. Föräldrarna försökte på alla sätt få honom att sluta men hur mycket de än sa till på skarpen och skällde vägrade sonen att lyssna.
En dag var pappan ensam hemma med de två barnen. Sonen attackerade om och om igen lillasystern. Arg och förtvivlad drog pappan in sonen i sovrummet för att åter skälla på honom. Men till sin egen förvåning började pappan nu gråta. Med tårarna rinnande sa han att sonens sätt att hantera sin syster gjorde fruktansvärt ont i honom. Treåringen tittade koncentrerat på sin gråtande far och tycktes för första gången verkligen höra vad som sades. Sedan slutade han slå sin syster.

Jesper Juuls sensmoral med historien är att små barn i ännu högre grad än vuxna behöver en känslomässigt autentisk kommunikation för att kunna ta sina föräldrars önskemål på allvar. Barn har en medfödd kompetens för avancerade samspel med sina föräldrar. Men så länge pappan spelar en auktoritär roll kan han inte nå fram till sonen. Bara genom att bli autentisk kan han skapa det Jesper Juul kallar en ”personlig auktoritet”, och därmed få sonen att respektera honom. Alternativet är att försöka konstruera en formell auktoritet med hjälp av repression och förödmjukelser. Han kan få sin son att sluta slå systern då också, men priset är att han förstör sin relation till sonen.
Jesper Juuls sätt att ställa den konstruktiva, personliga auktoriteten mot den destruktiva, formella auktoriteten är inte bara gångbart när vi tittar på relationer inom familjen utan på snart sagt alla relationer som finns i ett samhälle.

Människor irriterar mig

Publicerad 2012-03-07 10:39:02 i Allmänt,

Jag kan tycka om individer. En del. Men människan, som art, irriterar mig. En del undrar varför det behövs så många regler och bestämmelser varför kan inte alla få bestämma fritt?? och bla bla.. det kan jag tala om för er.. för att de flesta människor är idioter. Japp. Så är det.
Innan kunde jag t.ex. undra varför det skulle vara sådant kön om genus och könsneutralitet och ordet hen och så vidare... men så halkade jag in på ett forum och läste vad folk skrev... och läste vidare i andra sammanhang.. och plötsligt förstod jag varför man måste tjata om det i oändlighet och förstora upp och aldrig aldrig sluta kämpa för förändring... för att... gissa vad... människor är idioter! Världen är full av människor med fördomsfulla neandertalarvärderingar som tycker att "allt kan vara som det alltid varit". Människor som man inte kan resonera med ens det allra minsta för de saknar vett och sans och tolkar allt som fan läser bibeln. Människor som inte kan se utanför sin egen lilla bubbla, inse att alla inte är som dem och förstå saker ur ett större sammanhang: jag hade rosa klänningar som barn och jag är normal så därför behövs inte genustänk.." Åh... man vill ju bara... bunta ihop och slå ihjä... nej, sådant får man ju inte säga... fy på mig... jag bara tänker det istället.

Sömnbrist och minnesbrist

Publicerad 2012-03-07 08:25:26 i Allmänt,

Igår lyckades jag äta lite soppa, två smörgåsar och nästan en hel hamburgare. Vet inte vart min matlust tagit vägen. Matbrist och sömnbrist tycks dock ha satt sig på minnet (eller demens) för jag insåg att min bankman som ringde och ville att vi skulle boka en tid för typ tre veckor sedan och som jag skulle ringa upp dagen efter fortfarande inte hört av mig. Ojsan.
Ja ja det skall väl hinnas med som allt annat. Nu har vi bestämt att vi har en och en helv vecka på oss att fixa allt inför mäklarens fotografering. Sedan får det vara nog. Så är en hel del att stå i.
Nico fick sova hos oss i natt. Vi orkade inte med att bära honom fram och tillbaka när han vaknar och somnar så han fick stanna hos oss. Mysigt men innebär bristande sömn då han tar upp väldigt stor plats för att vara så liten, plus att jag vaknar hela tiden och måste kolla så han andas.
Nu skall jag jobba jobba jobba. Sedan skall jag hem och packa kartonger (som Nico sedan försöker packa upp).

Språk

Publicerad 2012-03-06 10:20:58 i Allmänt,

Nico använder fortfarande ganska få ord, men nu kan man märka att det långsamt kommer. Han säger som jag nämnde innan ofta "na na" om han vill ha mer banan, han säger "dabba" om han vill ha vatten och han säger "biii" om bil till exempel. Ibland kan samma ord betyda lite olika beroende på hur han betonar det. Han kallr sig själv för "Kickobä" och om han berättar något så kan han nämna sig själv med betoningen på första delen, men om han har stark betoning på "bä" i slutet så är det något han vill ha eller att han vill bli upplyft. Oftast använder han dock teckenspråk för att göra sig förstådd.
Man märker tydligt att han förstår det mesta man säger och nu för tiden kan han ofta lyssna också och faktiskt göra det man ber om. Igår visade han dock att skillnaden mellan en fråga och en uppmaning är lite luddig, när han stod med en tumstock och Hampus frågade "Tänker du slå mamma med den?" och han genast rusade fram och svingade den mot mig som ett svärd. Tack för den Hampus :)

Livad natt

Publicerad 2012-03-06 07:59:23 i Allmänt,

Nico somnade så sött i vår säng på kvällen och vi bar sedan in honom i hans. Klockan 23 vaknade han dock, HELT hysterisk. Han skrek och grät och slog omkring sig och inte lugnade han sig när han kom in till oss. Nej, där gick istället hans ilska i att ha blivit dumpad i sin säng över i hysteri för att han inte fick ha min mobil. I en timma skrek han nästan oavbrutet sådär helt galet mycket och jag och Hampus kände oss helt maktlösa efter att ha provat allt. Vi kramade, vyssade, pratade lugnande, var bestämda... you name it, we tried it.
Sedan visade det sig att den enkla lösningen var att säga: "Du får INTE ha mobilen nu. Du får INTE ha mobilen".
Tydligen berodde sorgen och ilskan till liten del på att han inte fick mobilen och till stor del på att han trodde att vi inte fattade att han ville ha den.
Sedan sov han hos oss resten av natten. Knödde och stod i.
**
**
**
Ja, han vaknade ju till arg nån gång mer. På grund av täcket.
Av välvilja kan min man inte riktigt förstå att Nico inte vill ha täcke. Han är varm av sig och hatar täcke för det mesta.
Hampus: Men titta hans små fötter, de kan ju bli kalla.
Jag: Han vill inte ha täcke.
Hampus: Men... hans små ben... det ser så kallt ut.
Jag: Han kommer bli skitarg.
Hampus: Jag smyger på lite täcke bara.
Nico: *Skriker vansinnigt och sparkar av sig täcket igen*
**
**
**
Kan man förresten äta för mycket banan. Nico älskar banan. Det jobbiga är att han anser det perfekta mellanmålet vara en och en halv banan. En banan och han skriker "Na na" och viftar med skålen när den är slut och fäller små tårar. Två bananer och en halv ligger kvar i skålen när han är klar.
Hade kanske inte gjort något om det inte vore för att han bara äter banan "färsk från skalet". En öppnad banan, oavsett hur väl den paketerats, äts inte i efterhand. Mycket banan som går till spillo.

När man inte gör något vettigt

Publicerad 2012-03-05 16:15:14 i Allmänt,

Inte en enda av mina elever kom idag så jag fick studera hela dagen jag. Sedan var det att hämta lillskrutt och åka hem. Skall försöka packa lite kartonger sedan men just nu är jag helt seg och bara ser på Saltkråkan men Nico. Min mage är inte helt som den ska kan jag säga utan att gå in på närmare detaljer så har inte fått i mig mer än några ynka smörgåsar på tre dagar så kan ju vara därför jag är lite trött.
Så fort jag lämnar datorn och går på toaletten så är detta vad jag finner när jag kommer tillbaka:
Något vidare minne har jag inte heller. Skulle ha ringt sopgubben idag och skulle ha ringt och bokat tid för klippning men ingenting kom jag ihåg. Istället har jag roat mig med att ta "ögonblickbilder" på mig själv. Det är en konst skall jag säga, att ta bilder på sig själv som ser lite sådär spontant tagna av någon annan ut..haha

Här är jag

Publicerad 2012-03-05 09:10:59 i Allmänt,

Inte så ofta jag bjuder på en bild på mig själv sådär helt spontant, speciellt eftersom jag oftast ser lite knasig ut när jag tar bilder på mig själv, men idag så... Här är jag. Sittandes på mitt jobb. Friluftsdag idag så alla eleverna är ute och ränner så jag har det ganska ensamt. Passar på att plugga och dona.
Här är Nico när han badade igår också. Han sov förresten hela natten i sitt eget rum! Han somnade dock i vår säng. Kan varit så att han sov hela natten eftersom vi skulle upp tidigt idag dock. Han hade nog vaknat vid 5 i vilket fall som helst den lilla skrutten.
**
Just nu känns det som om vi alltmer närmar oss att kunna lägga ut huset till försäljning... och en flytt närmar sig också. Känns så himla härligt.

Tv-våld

Publicerad 2012-03-04 17:32:46 i Allmänt,

Det kan vara farligt att låta sitt barn se film. Nico har det sista varit mycket förtjust i att titta på Vi på Saltkråkan. Framför allt där lilla Skrållan är med, och då helst när hon gör bus som att kasta filmjölk i ansiktet på farbror Melker eller häller ut vatten på golvet och plaskar runt i.
Efter det att han sett detta har han nu börjat hälla ut vatten så fort han kan och stampar sedan glatt runt i det och när han äter vrålar han rätt som det är "Ha ha!" och slänger en sked mat rakt mot ansiktet på en.

Läkarbesök

Publicerad 2012-03-01 19:44:44 i Allmänt,

Idag var vi på återbesök hos läkaren med Nico. Glatt besked fick vi om att vi kan minska astmamedicinen till en gång om dagen och att han nog kan slippa den helt om två månader. Nico skötte sig så duktigt också.
Innan och efter tittades det lite i affärer med mamma också och fick köpt lite grejer. Så var en trevlig dag trots att jag var trött som ett as. Nico sover ju inte riktigt som han ska nu igen och vi måste ha honom i vår säng stor del av natten vilket försämrar vår sömn en hel del.

Två dagar i bilder

Publicerad 2012-03-01 07:27:30 i Allmänt,



Nu när det varit så fint väder på dagarna så har Nico velat leka lite ute efter dagis, så det har vi gjort. Något lurigt dock då han gärna vill rusa iväg ut på bilvägen, så man måste vara beredd hela tiden på att fånga in honom.



Nico gillar grus. Här rengör han med stor koncentration en liten sten för att sedan lägga i sin samling.



Blidde lite blyger.



Ute och busar med grus igen. För er som tänker "stackars barn" så är det alltså han och inte jag som väljer att leka med grus varje gång vi är ute.



Visa fin sten för katten.



Vände ryggen till en sekund och vips var han inne i bilen.



Han hade full koll. Satte sig tillrätta och tryckte på startknappen (men nyckeln var inte i så då händer inget)



Sedan var det dags att växla. "Kicko biii", sa han lyckligt.



På kvällen fick vi snabbvisist av en vän som jag skulle köpa lite Mary Kay av och hennes lilla skrutta. Nico visade stolt upp sina leksaker.

Om

Min profilbild

Knyttet

Knyttet är en feministisk socionom som tycker om vänster politiskt med sover på höger sida av sängen (beroende på vart man befinner sig i förhållande till sängen). Hon älskar science fiction och att prata om genus samt män i klänning. Hon är dock gift med en man utan klänning och tillsammans har de en son och bor i ett hus på landet. Hon har även en förkärlek för presentationer skrivna i tredje person, därav denna.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela